Flodvågen kom aldrig så långt upp som till Tokushima förra gången säger Sensei lugnande när jag oroligt vankar ner från ovanvåningen i färgeriet. De gjuter grunden i andra halvan av huset och det vibrerar inte bara lite, utan med samma horisontella skakningar som det första skalvet i Tokyo.
Han har en förmåga att säga saker så att man litar på honom, Sensei.
– Mm. Dekiru.
Det är jättesvårt. Du klarar det. Och visst gör jag det.
– Daijobu.
Det är ok. Tsunamin når antagligen inte Tokushima den här gången heller.
Vem vill inte lita på det?
Nu i dagarna har det projekt som jag hållit på med i veckor nått sitt slutstadium; ett tyg med inspiration från Tokushimas dalar, skånska kullar, pilgrimsvandringar och japanska kimonomönster. Jag har skurit schabloner i veckor, allt för hand och alldeles onödigt komplicerat eftersom det var första gången jag gjorde det.
Idag presenterar jag min arbetsplats:
Bilder från andra våningen.
Magdalena Perers 
Väldigt fint ljus. Och så spännande med alla saker. Screentryck ser det ut som de gör. Verkstad.
Ja visst ar det! Vissa saker har legat pa samma stalle i 50 ar skulle jag tro…
Screentryck, men inte med farg utan med ”nori”, en pasta som gor att fargen inte kommer at.
Hej
Vilken fantastisk arbetsplats…vilka fantastiska och inspirerande bilder du visar här på din blogg…jag hittade hit då jag sökte mera information om shiburi teknik…åå va glad jag är att jag hittade hit!
Just nu så har några konstnärer en utställning med tema shiburi på konstfack här i stockholm…det verkar vara mycket spännande…
Ha det gott och lycka till med projektet
hälsningar
magdalena
Hej Magdalena,
Så glad jag blir.
Och tack detsamma! Jag var inne och tittade på dina fina bilder.
Utställningen på konstfack låter spännande. Jag ska undersöka det vidare.
Magdalena