Haori – kort Kimono

Jag får nog säga att jag har gjort det igen.

Fyndat en riktigt fin kimono.

De växer inte på träd men på loppis bland obi, kimono, yukata, haori och en mängd tygrullar och stuvbitar stod jag i över en timme och kände, klämde och inte minst luktade på i byrålådor alltför länge undangömda skatter och hittade den här japanska sidendrömmen med raffigt foder.

Många tyger luktar tyvärr ganska illa av kemikalier och mögel men den här klarade min känsliga näsas test. Inte så att jag vill snusa på den i onödan men så att jag kan ha jackan utan att skämmas.

Frälsningsarméns loppmarknad i Wada, Tokyo är en av de bästa jag varit på i Japan. Kimonoer i siden, bashofu (bananliknande fiber) och rami kostade här en femtedel av vad de kostar på andra ställen. Jag blev så glatt överaskad att jag glömde, eller kanske struntade i att pruta. Något som jag inte vågade berätta när jag kom hem till min värdfamilj och de frågade om jag fått ner priset till hälften…

Jag skulle kunna gräma mig men bestämde mig för att tycka att det är roligare att ha fyndat. Istället går jag tillbaka nästa lördag, plockar fram mina i Marocko förvärvade prutarkunskaper och tar igen det med råge!

Lördagens fynd: Kimono i bomull, två stuvbitar tyg och en Haori- Kimonojacka i siden.

Liten ordlista:

Obi – Kimonoskärp. Finns i olika bredder och material för olika tillfällen och årstider. Inte för att jag vet om det hjälper så mycket att skärpet är luftigt vävt när man packas in i så många lager och vädret liknar klimatet i en ångbastu.

Haori – Kimonojacka. Som en avklippt Kimono som bärs utanpå Kimonon.

Yukata – Sommarkimono i bomull. Ofta vit botten med blått tryck. De mer exklusiva varianterna är färgade med indigo. (som här hos Furusho på tork)
Yukatan kan användas som ett vardagsplagg under sommaren men också på festivaler och om man går på onsen, som en badrock eller avslappnat mysplagg att glida omkring i när man äter på sitt Ryokan.

Café in Wada, Suginami-ku, Tokyo

I found a lovely hippie style café 2 minutes from my house where I spent the Saturday afternoon listening to a Story teller, taking a nap on the tatami floor and preparing mentally for the swing dancing later in the evening.

Leaving the place, everyone was asked to write a wish on the wall at the entrance. Despite, or maybe because of the owners unmaterialistic Yoga lifestyle, their children seemed quite fond of the pleasure Things give us.
In their world there was nothing better than getting EVERYTHING in ”Yodobashi Camera”. ( A huge store in 6 stories for anything run by electricity)

Påtryckning – Tokyos tunnelbana

Japaner tar sitt jobb på allvar. Alltid.

Det var därför som hjärtat oroligt började fladdra omkring i bröstet när jag mötte hans blick. En blick som sa att han med sina vita handskar och genomskinliga sköld skulle göra sitt allra yttersta för att få in oss alla i tunnelbanevagnen. Mig med.

Eftersom jag stod sist i raden av prydligt uppställda morgonpendlare övervägde jag möjligheten att vänta på nästa tåg och undvika att med kinden tryckt mot glasrutan få näsan klämd när dörrarna stängdes, för att en sekund senare förstå att jag bara skulle stuvas in längst bak mot dörren i nästa vagn.

Pest eller kolera. Och definitivt fel tillfälle att simma mot strömmen.

Det var bara att dra in magen, hålla andan och trycka sig in i det punktliga, rusande maskineriet bland svettiga kostymklädda människor och härda ut.

Lite smått brydd över skräckhistorier om tunnelbanetafsare betraktade jag japanerna. Och deras lugn. Deras tillit och förmåga att helt stänga av den vansinnigt varma, av människor kryllande omvärlden, och somna.

Tatemonoen – japansk arkitekturhistoria

På besök i Tatemonoen, Edo Tokyo Open Air Architectural Museum, hittade jag det här fina huset ritat av arkitekten Kunio Mayekawa, elev till Le Corbusier. Huset är byggt 1942 och användes som privatbostad av arkitekten.

Fin blanding av Japan och Europa. Mycket Danmark i mina ögon.

Japanska lockrop

Gokiburihoihoi!

Visst låter det glatt och trevligt. Lite som Mulles kollikock kollikock.

Nu handlar det inte alls om något trevligt lockrop utan om namnet på en fälla för kackerlackor. Gokiburi=kackerlacka och hoihoi betyder att de kommer springande fort ”hoihoi” till den lilla lådan. (Det hör väl vem som helst, säger japanerna.)

Fram till igår hade jag trots flera längre vistelser i utlandet bara sett en enda kackerlacka i hela mitt oskyldiga svenska liv och hade förträngt det faktum att de skulle kunna finnas i rena Japan.

Nu förstår jag bättre.

Antalet har på en dag ökat med 600%. Fortsätter det i den här takten kommer jag att kunna stoltsera med en gedigen erfarenhet av kackerlackor vilket ett sms från Linus i vår lägenhet på Shikoku också ger en antydan om:

”Kackerlacka i köket”

Hoihoi på er.

Dagens sanning om regn

”När de översta knopparna på stockrosorna blommat ut, spricker himlen upp och regnperioden är över.”

Dagens sanning, som hämtad från en japansk Bondepraktika, kommer från vår sprudlande granne Kusunoki san. Hon pratar i en farlig fart och tar ingen hänsyn till att min språkförståelse är lite lägre än en infödd japans. Det är nu precis som jag vill ha det särskilt som hon efter några minuters utläggning ofta kommer med en lite enklare sammanfattning.

Jag lärde mig förövrigt att stockrosor heter Tachi aoi. Tachi ≈ stå upp

Kusunoki san levererar dagens sanning.

Stockrosor & knott

Stockrosornas tid är ännu inte förbi.

Längs spåren som löper bredvid min cykelväg till jobbet har de rödrosa stänglarna efter regnet fått nytt liv och blommar för fullt. 12,5 km av trånga gator, blommor, träd och japaner i hatt. Senaste invasionen av knott och mygg gör dock att jag måste kisa och missar hälften av det underbara.

Barnvagn

Lufting av barn görs i vagn mellan klockan 10 och 11 varje dag, på Shikoku såväl som i Tokyo.

Inte ropa hej

Idag var det nära härdsmälta på Pereshi Constructions huvudkontor.

Regnperioden står för dörren och på ett trångt kontor med dåligt fungerande luftkonditionering blev Magudarena till en liten klibbig zombie med dunkande huvud, darriga händer och stirrig blick.

Trots den olidliga värmen och fukten går bygget långsamt framåt.
Kollegorna gläder sig över framstegen på ”efter-det-här-klarar-du-vad-som-helst”-modellen och kommer med hummanden, glada tillrop och nickande huvuden.

Med anledning av det komplicerade förarbetet och de många fel som kan rymmas i mina uträkningar kände jag dock att det var dags att utöka mitt ordförråd.

Jag har nu fått lära mig motsvarigheten till ”man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken” på japanska:

Yudantaiteki

Ordspråket är konstruerat av fyra kanji och det finns en lång rad ordspråk med samma uppbyggnad. Enligt min värdfamilj betyder det:

Yu= olja
dan= att upphöra
tai= stor
teki=fiende

Fri tolkning av denna härledning blir således; om man slutar att smörja/kontrollera olja på bilen (eller hästkärran i gamla tider) får man stora problem. (motorn skär sig eller vagnen går sönder)

Med andra ord; Var alltid uppmärksam även när allt verkar rulla på fint. Att släppa fokus är din största fiende.

– Josu! Åh så fint det ser ut!
-Yudantaitekidayo!

Jag saknar min nato!

På sommaren är det för varmt för ris enligt japanerna och därför har, kors i taket, även vi ändrat meny på kontoret.

Idag lagade chefen Hiyashi chuka åt oss. Kalla nudlar i syrlig dressing gjord på soya, socker, vinäger och sesamolja. Till detta kan man ha fint strimlad gurka, morötter, ägg och skinka. En riktig sommarhit!

I Japan finns det mesta att köpa i små behändiga portionsförpackningar med nudlar, sås och allt. Vill ni laga från grunden och prova hemma kan ni hitta recept här.

Under berget av grönsaker gömmer sig nudlar och sås.