My Japanese Garden exhibition at Slöjdgalleriet in Linköping 21 September – 19 October

My Japanese Garden exhibition at Slöjdgalleriet in Linköping 21 September to 19 October

Zenbuddism & storstadspuls.
Shikokus eldflugor & Tokyos blinkande skyskrapor.

Där mellan ytterligheterna fann jag magin.

My Japanese Garden är ett destillat av det Japan lärde mig att se; en balansakt mellan det återhållna och det vilda, högteknologi och traditionellt hantverk, det råa och det sköra.

 

Varmt välkomna på utställning i Slöjdgalleriet den 21 september till 19 oktober

Hemslöjden i Östergötland, Storgatan 41, Linköping .

Under hela perioden finns mina textila konsttryck, kuddar och kort till försäljning i butiken!

Vernissage lördag 21 september kl 12.00-15.00

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Welcome to enjoy my Japanese Garden at Slöjdgalleriet in Linköping!

Hemslöjden i Östergötland, Storgatan 41, Linköping .

Opening 21 September 12.00-15.00

Exclusive textile art prints, pillows and cards will be for sale in the shop during the whole month.

 

Filmat och bloggat från Formex

Här kan ni se och läsa om mitt deltagande på Formex!

isa.nu

Kurbits.nu

möbler.se

Stockholmsmässans pressmeddelande

YOZORA – The Night sky of my Japanese Garden – Magdalena Perers Formex 2012

Magdalena Perers My Japanese garden Pillow Ibuki, Fabric Yozora, Yozora no ki

Uunn. Shippai! Misslyckad!

grymtar Sensei korthugget och kniper av luftströmmen som för att illustrera att det inte finns något mer att säga.

Kireii…

andas jag och Minako ut i kör. Så vackert.

Så där håller vi på. Det som Sensei ser som misstag och brist på hantverksskicklighet ser jag som slumpens allra vackraste gärning.

Mest spännande är de små hjälptygerna ate nuno; de bitar som sys eller kläms fast utanpå den egentliga tygbiten under färgningen. Sensei menar att det är omöjligt att skapa hela tygstycken som ser ut på det viset och vem är jag att ifrågasätta honom. Sjätte generationens Indigomästare, tillika Japanetta i tyngdlyftning. 60 kilosklassen.

-Muri. Omöjligt.

säger Sensei.

Men jag vill så gärna. En japansk natthimmel.

Nu, nio månader efter att jag lämnade färgeriet kan jag äntligen presentera tyget Yozora – Night sky;

ett lapptäcke av eldflugor, stjärnor och indigoblått himlavalv, med datorns hjälp sammanfogat av små bitar av ate nuno.

Lika mycket hantverk som högteknologi.

………………………………………..

Bilden:

My Japanese Garden : Yozora , Yozora no ki och Ibuki (kudden).

Se fler bilder från min tid på indigofärgeriet här eller välj ”Indigo” i rullisten för kategori till höger.

Blue memories – Indigo Workshop, Japan





Med en känsla av saknad ser jag hur mina tidigare helt infärgade naglar endast har tre små tunna streck av indigoblått kvar.

Världen blev helt plötsligt så vit, centraluppvärmd och välstädad.

En snabb blick över dagens ”outfit” (nej ni får ingen bild) säger mig att jag antingen undermedvetet ger utlopp för denna sunkiga färgerilängtan eller att Blått helt enkelt är det nya svarta.

…………………………………………………………………..

Three blue stripes of Indigo on my right thumb are the only traces left on my body.
I am back in Sweden, sitting in my sofa all dressed in blue wondering how it all happened.

Mitt Japan. Bilder från indigofärgeriet. – My Japan. Pictures from the Indigo Workshop.

Flodvågen kom aldrig så långt upp som till Tokushima förra gången säger Sensei lugnande när jag oroligt vankar ner från ovanvåningen i färgeriet. De gjuter grunden i andra halvan av huset och det vibrerar inte bara lite, utan med samma horisontella skakningar som det första skalvet i Tokyo.

Han har en förmåga att säga saker så att man litar på honom, Sensei.

Mm. Dekiru.
Det är jättesvårt. Du klarar det. Och visst gör jag det.

Daijobu.
Det är ok. Tsunamin når antagligen inte Tokushima den här gången heller.

Vem vill inte lita på det?

Nu i dagarna har det projekt som jag hållit på med i veckor nått sitt slutstadium; ett tyg med inspiration från Tokushimas dalar, skånska kullar, pilgrimsvandringar och japanska kimonomönster. Jag har skurit schabloner i veckor, allt för hand och alldeles onödigt komplicerat eftersom det var första gången jag gjorde det.

Idag presenterar jag min arbetsplats:

Bilder från andra våningen.






Snapshots from the Indigo workshop

I am lucky.

My desk is placed on the second floor where the temperature is a few degrees higher than in the rest of the workshop. Slightly above 10°C…

Cutting the pattern I have designed for summer kimonos I take small breaks to relax my shoulders and rest my eyes on the magnificent colors of Awa Blue.

Nice, isn’t it?

Psykologen

Tyngdlyftaren tittar på mig och skrattar lite frågande.

– Så du vill hjälpa mig med något?

– Ja! svarar jag eftersom jag för tillfället är sysslolös, mellan två moment i färgningsprocessen.

-Hmmmm, funderar japanmästaren tillika rekordhållaren i 60kg-klassen.

-Du kanske kan hjälpa mig att rulla upp det här tyget?

Han pekar på den 62 år gamla hembyggda maskinen vid fönstret (som fanns med här i bloggen i februari).

-Det kanske jag kan? säger jag lite tvekande.

-Ja, det är väldigt svårt, skrattar han torrt. Det är det svåraste momentet på hela färgeriet och det är bara jag som klarar av maskinen. Ingen av de andra kan.

-Du kanske kan, tillägger han som ett påstående ut i luften.
Dekiru to omou.

? Han vinklar huvudet till ett fundersamt frågetecken som för att utvärdera det han just hävdat.

Sensei tar tag i änden av ett 12 m långt tygstycke, trampar igång maskinen och tyget snurras upp jämt och fint på spolen medan händerna flyger fram och tillbaka för att räta ut minsta veck.

Jag provar både en och två gånger och hjulet vill bara snurra baklänges, tyget skrynklar sig, kör fast och jag börjar förstå varför man väljer att låta sensei vara den enda som klarar av att hantera åbäket.

Men han har presenterat det så bra. Och är det något jag vet att jag klarar av är det svåra koordinationsmoment.

En sista gång tittar jag på senseis demonstration och försöker spela in hans rörelsemönster i huvudet. Helheten och delmomenten: händerna, tygkanten, den rätta spänningen och benet som driver veven.

Nästa gång låtsas jag att jag vet hur man gör.

Mm. Dekiru.
– Du klarar det, konstaterar sensei korthugget när han ser att hjulet snurrar åt rätt håll, även om tyget ännu inte rullas upp med någon vidare finess.

-Japp, nickar han kort. Och så går han.

Och jag är fast.

Jag snurrar upp en rulle.

Och drar ut den igen.

En gång till.

En till.

Och en till.

Lite rakare, lite bättre flyt, lite bättre spänning.

Sensei, förutom Japanmästare i tyngdlyftning;
En naturbegåvning i motiverande samtal.

Tyngdlyftaren och jag

Jag slutar aldrig att förvånas över hur spännande vardagen kan vara bara man formulerar det på rätt sätt.

I dag har jag blandat silade sojabönor och brända tallrötter till färg, assisterad av Japanmästaren i tyngdlyftning (60 kilosklassen), tillika Shikokus Indigosensei.

Ikväll tänkte jag prova det elektriska badet på onsen.

Verklig spänning.

Exhibition in Tokyo!

Come and see Furusho san’s Indigo exhibition in Tokyo!

My work will also be exhibited!

A great opportunity to buy wonderful textiles by the Tokushima Master of Indigo.

Welcome!

Address:
908 SHUWADAIKANYAMA-REJITENSU 9-5 ENRAKU-CHOU SHIBUYA-KU TOKYO

4th, 5th & 6th of June

10.00-18.00

Magdalena Perers 2010
Indigo dyed textile