You are currently browsing the monthly archive for mars 2010.

Vi hade vad man kan kalla typiskt svenskt sommarväder under våra dagar på Okinawa. Med växlingar från 8 grader och regn till 26 grader och sol visade det sig att de bästa plaggen i packningen var regnbyxorna vi slängde ner en minut innan vi lämnade Tokushima.

Tack vare vädret hann vi med de flesta tänkbara inomhusaktiviteter i huvudstaden Naha och fick se allt från fina fiskar på Okinawas stora akvarium till en rad olika textilverkstäder och intressanta byggnader, turistbutiker med sprit och plånböcker i form av urgröpta grodor, smått förskräcklig keramik och dyra japanska lackarbeten.

Fullständigt kulturellt utmattade kunde vi när solen äntligen kom fram andas ut och fick som avslutning två fina snorklingsdagar i ett av världens bästa dykvatten, kring den gröna ön Zamami. Fiskarna vi sett på akvariet simmade nu omkring i samma medium som vi på armlängs avstånd. En av de få arter vi inte såg live var vår absoluta favorit från akvariet:

Trädgårdsålen.

Långsamt rör sig ålen upp och ner och hit och dit utan att någonsin lämna sin håla i marken. Som en meditativ stelbent magdans i slow motion.

Vaktmästaren och självaste chefen för målarfirman kom hit senare under kvällen på hemkomstdagen och konstaterade att:

”det fanns en möjlighet att hantverkarna inte fullständigt hade lyckats att lägga tillbaka allt på sin exakt rätta position”.

Mina ögon svepte snabbt över den hoptryckta ön av möbler, papper och köksredskap i mitten av rummet och med en kraftansträngning undvek jag att explodera i ett gapskratt, allt medan Linus förklarade allvaret i att gå in i någons lägenhet och utföra större arbeten utan att informera om det först.

Efter en rad olika ursäkter om hur mycket det hade varit att göra med renoveringen och varför de inte hade ringt kom det fram att de hade velat avsluta arbetet. De trodde inte att det skulle märkas att de hade målat om vår lägenhet om de ställde tillbaka allting precis som det var när de kom.

Dagen efter, på Linus födelsedag, mötte vi vaktmästaren på väg in till stan. Full av ånger bad hon om tillstånd att få lämna någonting innanför vår dörr eftersom vi inte skulle vara hemma förrän till kvällen.

Den här, för att vara japansk, ovanligt goda jordgubbstårtan stod i hallen när vi kom hem.

Otanjobi omedeto Lenus!
Grattis på födelsedagen Lenus!

Tillbaka i Tokushima efter en dryg vecka på Okinawa möts vi av en nymålad lägenhet. Och en total röra i mitten av golvet.

Ingen har informerat oss om att lägenheten skulle målas om och än mindre sagt att någon skulle komma in i lägenheten under tiden vi var borta.

Instrument, Linus diplom, mina teckningar och indigotyger ligger huller om buller med stekpannor, flaskor med olivolja och soja, dammsugare och tomma plastpåsar. Allt i en långsmal ö från ena väggen till den andra.

Vi som hade sett fram emot en lugn hemmakväll är lite smått upprörda över lägenhetens tillstånd och väntar på att vår vaktmästare ska komma hit och bekräfta röran och diskutera eventuell kompensation. På telefon lovade hon att målaren skulle komma hit kl 9 och lägga allt på plats igen…

Det ska bli mycket roligt att se honom lyckas med den uppgiften.


.

.
Tokushima 5 mars.

Ljummen vårkväll, nästan vindstilla. Hela floden är fylld av fiskare som sakta åker fram och tillbaka med sina båtar och letar efter fisk. Baklänges.
Enligt en man som Linus pratat med på Onsen letar de efter små ålar som de fångar, föder upp och säljer dyrt när de blir stora.

Spirited away. Live.

Nu ska jag bara lära mig vad de olika blå färgerna heter på japanska…

Då och då går jag in på Let’s Dance hemsida för att drömma mig bort på dansgolvet några minuter.

Några klick vidare hittar jag den numera utslagna Let’s Dance-deltagaren Elin Klings modeblogg. Modeoraklet skriver att vit spets är hett i vår.

För oss som lever på den här sidan av jordklotet har det länge varit en självklarhet. Japanerna är även denna gång först med det senaste. Det finns inte en enda taxi utan vit spets på sätena. Raffigt.

.
.

Jag lovade att visa resultatet av mitt första försök med hotarushibori (eldflugor).

Tyvärr var jag lite för ivrig och öppnade för mycket mellan färgningarna. Eftersom tyget är tunt gick färgen hela vägen in till knuten där tyget var ihopsytt.

Nästa gång ska jag öppna mindre. Då kommer det längst in lämnas en liten vit fläck som gör att tyget ser självlysande ut!

CONTACT ME:

info@magdalenaperers.se https://www.instagram.com/magdalenaperers/

Welcome

This is the blog and portfolio of Magdalena Perers, Swedish Architect, Textile designer & Visual artist living in Malmö, Sweden. In this blog I share pictures and texts about Art, Acoustics, Textile. .................................. Copyright Magdalena Perers

Exhibitions

Galleri Lohme - Local Art 2/12 -4/12 2016 Landskrona Konsthall - Vår Textila Konstsalong 13/6 - 9/8 2015 Art Attack Kalmar Lasarett 5/10-26/10 2014 CAPELLAGÅRDEN - Ölands Konstnatt/Skördefesten 26/9-28/9 2014 Galleri Garvaregården - Långasjö 2/8-31/8 2014 Ellen Key - Bryta mönster/Skönhet för alla 23/8-20/9 2014 Hemslöjden i Östergötland

Kategorier

Gör sällskap med 19 andra följare

Follow Magdalena Perers on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: