-Ja! Precis så här menar jag! tänker jag när jag står i det stora Monet-rummet på konstmuséet Chichu Art Museum av Tadao Ando på Naoshima. Det är det här A Soundscape for Art, mitt examensarbete handlar om.
……………………………………
Det är som om hela luften är fylld av Monets mjuka, diffusa näckrosor. Alla sinnen vidgas och förundrade försöker vi förstå och sätta ord på vad vi upplever.
Rummet vi befinner oss i är skapat av Tadao Ando i hans konstmuseum för stiftelsen Benesse Art Site på ön Naoshima i Japan. Arkitekten har skapat en serie rum till knappt en handfull konstnärers verk där arkitekturen och konsten ibland bildar så starka enheter att det är svårt att dra en skiljelinje mellan dem.
Från en mörk entré med golv, väggar och det låga taket helt utförda i betong förs vi in mot en ljus volym. Dagsljuset silar mjukt längs väggarna utan synliga ljusinsläpp från taket högt ovanför oss. Golvet är täckt av vit mosaik utan fogar och i hörnet står en av muséets vakter med händerna stillsamt knäppta över magen, klädd i något som skulle kunna vara skyddskläder på ett laboratorie.
I denna vita, till hälften sterila men samtidigt behagligt mjuka rymd svävar vi försiktigt ut i vita skinntofflor och möter Monets välbekanta suddiga mästerverk.
Känslan är utan tvekan en av mina allra starkaste konstupplevelser. Trots att hängningen kan tyckas traditionell med tavlor på vita väggar är detta en upplevelse långt rikare än det vi kan ta in med våra ögon.
Visuellt är tavlorna, volymen och ljuset perfekt avvägda till varandra men är först när det stora rummet möter det försiktiga rörelsemönstret hos de toffelklädda besökarna, de dämpade rösterna och det mjuka japanska hummandet som konsten lyfter och blir till en magisk, mjuk vandring bland molnen och Monets penseldrag.
…………………………………..
A Soundscape for Art undersöker akustikens betydelse för upplevelsen av ett rum, och hur vår upplevelse av objekt i rummet påverkas av akustiken. Projektet är utformat som en byggnad för konst där varje konstverk har placerats i en akustisk situation som strävar efter att påverka upplevelsen av verket.
Flodvågen kom aldrig så långt upp som till Tokushima förra gången säger Sensei lugnande när jag oroligt vankar ner från ovanvåningen i färgeriet. De gjuter grunden i andra halvan av huset och det vibrerar inte bara lite, utan med samma horisontella skakningar som det första skalvet i Tokyo.
Han har en förmåga att säga saker så att man litar på honom, Sensei.
– Mm. Dekiru.
Det är jättesvårt. Du klarar det. Och visst gör jag det.
– Daijobu.
Det är ok. Tsunamin når antagligen inte Tokushima den här gången heller.
Vem vill inte lita på det?
Nu i dagarna har det projekt som jag hållit på med i veckor nått sitt slutstadium; ett tyg med inspiration från Tokushimas dalar, skånska kullar, pilgrimsvandringar och japanska kimonomönster. Jag har skurit schabloner i veckor, allt för hand och alldeles onödigt komplicerat eftersom det var första gången jag gjorde det.
A Soundscape for Art – An Art Experience beyond the Visual.
Bankpalatsets respektingivande entréhall och biosalongens mjuka omslutning är två rum med helt olika egenskaper. Trots arkitekters fixering vid det visuella är det lätt att fråga sig:
Påverkar akustiken vår upplevelse av rummet?
Och hur kan arkitekter i så fall påverka människors upplevelse av ett rum med hjälp av akustiken?
A Soundscape for Art är en byggnad för konst ritad med utgångspunkt i att akustiken påverkar vårt sätt att röra oss och uppleva rum, att det i sin tur påverkar hur vi upplever föremålen i rummet.
3 konstföremål, 3 akustiska situationer som tillsammans bildar en sinnlig arkitektonisk helhet.
Metod:
Runt varje konstverk har en akustisk situation skissats fram för att påverka upplevelsen av verket. Det kan handla om att förstärka en känsla eller rikta fokus hos besökaren, ofta utan att besökaren egentligen är medveten om att det händer.
Den önskade akustiska situationen har sedan kopplats samman med analys av människors beteende i olika sorters akustik, studier i teoretisk akustik och tester i 3d-audio-modeller, samt de unika platsförutsättningarna.
A Soundscape for Art är arkitektur bortom det enbart visuella, en vandring genom en byggnad där akustiken genererat formen och är med och definierar rum; en sinnlig konstupplevelse tänkt till en Skånsk konstpark.
Till projektet hör även en ljudfil som följer en besökares färd genom den tänkta byggnaden och parken.
Efter tre timmar med samma japanska sagoflöjter snurrande i cd-spelaren, genom risfält, japanska små byar och shoppinggetton, körde bilen till slut upp på parkeringen till det lilla lilla museet ”as it is” i Chiba-ken.
I en byggnad ritad av arkitekten Nakamura Yoshifumi bjöds vi på en uppvisning i japansk sinnlighet med en utställning av vardagsföremål från Europa och Afrika.
Med endast tre små rum som lätt överblickas på några få minuter hade det varit fullt förståeligt att fråga sig: Var detta allt?
Japanerna har dock en sällsynt förståelse för skönheten i det enkla och vi vandrande omkring som i en helgedom medan våra ögon svepte över gamla slitna tallrikar med sinnliga lagningar, trasiga krukor och rostiga skedar utplacerade i rum med magiskt ljus och ett trägolv så vackert att vi ville gråta.
Tyvärr fick vi inte fotografera inomhus och tur är väl kanske det eftersom jag ändå inte hade kunnat återge stämningen. Jag fick dock lov att ta en bild på fikabordet och skålen med sockerbitar som jag till mina vänners förskräckelse stoppade in hela i munnen för att dricka kaffet på bit.
……………………………………………………..
A lovely visit at the Museum ”as it is” by the Japanese architect Nakamura Yoshifumi.
After three hours drive through the Japanese country side we arrived at the very very small building in the middle of the forest.
Some might say there is very little to see in the small space, others will absolutely adore the building, its details and materials, the light, the wonderful wooden floor and the old worn out objects being exhibited.
Med en väl tilltagen sushi-öl-sake-lunch i magen och dessförinnan ceremoni på taknocken för att fira den avslutade husstommen kändes det helt i sin ordning att samtliga anställda nu vek sig dubbla av skratt åt vår chef som hoppade omkring i strumplästen på åkern.
Den annars mycket blyga mannen hade, styrkt av Gudarnas dryck, tagit ett machosprång över det lilla diket och landat i mjuk omslutande gyttja som svalde hans sko med samma obeveklighet som en industridammsugare.
Fortfarande bubbliga av skratt vinkades vi adjö av vår värd universitetsproffesorn som yr och lycklig efter dagens vätskeintag låg på altanen och gjorde v-tecken mot himlen.
Till ljudet av chefens kippande skor och det fnittriga småpratandet från kontorets yngsta, som hade blivit serverad alldeles för mycket risbrännvin, promenerade vi sedan tillbaka genom skogen i den ljumma sommarkvällen mot tåget och storstaden.