You are currently browsing the tag archive for the ‘Shikoku’ tag.

Tokushimaborna må befinna sig långt från exploderande kärnkraftverk och utplånade städer, men engagemanget för de människor som bor längre upp i landet är stort.

När jag igår kväll hälsade på min vän Minako och hennes familj höll de på att förbereda en låda med mat till hennes mans bror som bor i Saitama nordväst om Tokyo.

– Vi får hoppas att det kommer fram. Det kan nog ta en vecka eller så med tanke på alla som skickar paket nu, säger Takayuki, Minakos man.

Utöver de matlådor som skickas åker även läkare, räddningstjänst och andra frivilliga till katastrof-zonerna. TV visar bilder på röda, hundratals meter långa brandbilskonvojer som rör sig uppåt längs motorvägarna och utanför mitt fönster dundrar planen från Tokushima flygplats förbi mer frekvent än vanligt.

Frånsett det som visas på TV märker vi inte så mycket av det stora nödläge som råder i Japan. När jag loggar in på Facebook kommer det ett meddelande om att inte köpa mer mat än nödvändigt då det inte räcker till dem som bor i de riktigt drabbade zonerna, men väl i affären handlar vi middagsmat med lika stor valfrihet som vanligt.

Att säga att jag är oberörd vore dock att ta i. Jag har ikväll lyssnat efter sirener utanför fönstret och misstagit dem för tsunamialarm, kastat mig ut på balkongen för att speja, bara för att upptäcka (vilket egentligen är ännu mer spektakulärt) helt vanliga polisbilar som körde runt universitetet några hundra meter bort.

Tokushimaborna vet dock att oavsett det som sker längre upp längs kusten så är en större jordbävning med följande tsunami att vänta när som helst. Som regel inträffar det med 30 års mellanrum och nu var det så lång tid sedan som 1946 som en stor våg träffade Shikokus östkust och helt och hållet spolade bort den lilla staden Mugi söder om Tokushima.

Tillbaka hos Furusho san på Indigofärgeriet efter mina omskakande dagar i Tokyo frågar jag Okusan, Senseis fru hur man tänker kring att ständigt leva under ett sådant hot. Hon skrattar lite uppgivet och säger på brett Tokushimamål:

なるように なる なああああ
Naruyoni naru naaaaa…

Que sera, sera…

Annonser


No matter how I draw, the trees in my Japanese Garden will never be as fantastic, surrealistic and strange as the Trees of Shikoku.

Jag slutar aldrig att förvånas över hur spännande vardagen kan vara bara man formulerar det på rätt sätt.

I dag har jag blandat silade sojabönor och brända tallrötter till färg, assisterad av Japanmästaren i tyngdlyftning (60 kilosklassen), tillika Shikokus Indigosensei.

Ikväll tänkte jag prova det elektriska badet på onsen.

Verklig spänning.

Magdalena, jag är så lycklig!

Jag ska precis sätta mig på en resturang i Kyoto när Linus som åkt hem tidigare ringer från Naruto och bubblar euforiskt.

– Jag har provat vårt lokala onsen här och vet du vad, det är det bästa sento jag varit på hittills. Riktigt sunkigt och det finns två stycken bastu. En varm och en kall.
Den kalla är -18 grader. Håret och snoret frös!

Nu några dagar senare har även jag bytt gyllene tempel mot den lite mer modesta men ack så spännande vardagen i en japansk håla.

Ikväll ska jag titta på skrynkliga tanter och prova hur länge man måste stanna i frysrummet innan snoret blir till is.

Bilden ovan är från ett sento i Kyoto. Hårtorken fungerar kan min vän Maria intyga.

Sento är ett japanskt offentligt badhus som till skillnad från onsen inte hämtar sitt vatten från en varm källa.

Frukt är dyrt i Japan. Riktigt dyrt till och med.

Jag som är uppvuxen med en näst intill obegränsad konsumtion av klementiner under vinterhalvåret har lidit svåra kval då vår studentekonomi inte tillåter något större intag med ett styckpris runt 7 kr.

Hjärtat gjorde därför en volt i bröstet och jag skrek STOPP när vi åkte förbi den här garageförsäljningen mitt inne bland Shikokus bergstoppar.

En säck klementiner (mikan) för 800 yen. (knappt 70 kr)

Oavsett hur många frukter som fanns i påsen förstod vi att det var billigt.

Maria på besök från Sverige, Linus och jag gissade antalet, slog vad och räknade sedan hur många det verkligen var när vi kom hem på kvällen.
56, 72 respektive 77 st var vår gissning.

Vem tror ni vann? Och hur många klementiner fanns i säcken?

Efter nästan en hel månad i Sverige kom vi i mitten av september åter till vår gröna ö Shikoku.

Japanskan, som hade försvunnit med ett knäpp i den stund vi steg på planet hem, fick skrämselhicka och kom tillbaka jetlaggad och yrvaken när det stod klart att elen stängts av i lägenheten under vår sverigevistelse.

För en japan med oändligt tålamod kämpade jag med beskrivningar av proppskåp, säkringar och huvudströmbrytare tills vi var överens om att jag hade provat allt som stod i min makt för att få lampor och kylskåp att gå igång.

Om det var mitt eller deras fel att jag hade satt alla reglage åt fel håll behöver vi inte gå närmare in på. Reparatören som kom var dock alldeles övertygad om att det var telefonisten som inte kunde sin utrustning tillräckligt bra.

Och vad vinner vi väl på att ifrågasätta det?

Nu är det i full gång. Trummor, geta (japansk blandning mellan träskor och flipflop), flöjter, grillad bläckfisk, yukata och kulörta lyktor.

Jag ska göra mitt bästa för att förmedla festivalkänslan till er.

Magudarena; er reporter i vimlet.

I was half terrified reading about my new region on the homepage before moving to Japan and Shikoku:

”Tokushima: where old Japan meets new Japan.”

The Island is, according to among others the author Haruki Murakami, so cut off from the civilisation that he chooses to send the main character in ”Kafka on the Beach” to Shikoku, wanting a place where no one wouldn’t even think about looking for him.

Now after almost 9 months, driving in to the mountains of Shikoku, I see no reason to be terrified at all…

Högt uppe på berget – Way up on the Mountain

finns ett litet café med svagt kaffe – there is a small café with almost transparent coffee,

(men vad gör väl det, att kaffet är svagt?) – (but who really cares about the coffee?)

vår lilla bil, – our little car,

och ett hav av Hortensia. – and an ocean of Hydrangea.

Solnedgång över biltvätten vid floden, utkanten av Kitajima.

CONTACT ME:

info@magdalenaperers.se https://www.instagram.com/magdalenaperers/

Welcome

This is the blog and portfolio of Magdalena Perers, Swedish Architect, Textile designer & Visual artist living in Malmö, Sweden. In this blog I share pictures and texts about Art, Acoustics, Textile. .................................. Copyright Magdalena Perers

Exhibitions

Galleri Lohme - Local Art 2/12 -4/12 2016 Landskrona Konsthall - Vår Textila Konstsalong 13/6 - 9/8 2015 Art Attack Kalmar Lasarett 5/10-26/10 2014 CAPELLAGÅRDEN - Ölands Konstnatt/Skördefesten 26/9-28/9 2014 Galleri Garvaregården - Långasjö 2/8-31/8 2014 Ellen Key - Bryta mönster/Skönhet för alla 23/8-20/9 2014 Hemslöjden i Östergötland

Kategorier

Gör sällskap med 19 andra följare

Follow Magdalena Perers on WordPress.com
Annonser
%d bloggare gillar detta: