Inte ropa hej

Idag var det nära härdsmälta på Pereshi Constructions huvudkontor.

Regnperioden står för dörren och på ett trångt kontor med dåligt fungerande luftkonditionering blev Magudarena till en liten klibbig zombie med dunkande huvud, darriga händer och stirrig blick.

Trots den olidliga värmen och fukten går bygget långsamt framåt.
Kollegorna gläder sig över framstegen på ”efter-det-här-klarar-du-vad-som-helst”-modellen och kommer med hummanden, glada tillrop och nickande huvuden.

Med anledning av det komplicerade förarbetet och de många fel som kan rymmas i mina uträkningar kände jag dock att det var dags att utöka mitt ordförråd.

Jag har nu fått lära mig motsvarigheten till ”man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken” på japanska:

Yudantaiteki

Ordspråket är konstruerat av fyra kanji och det finns en lång rad ordspråk med samma uppbyggnad. Enligt min värdfamilj betyder det:

Yu= olja
dan= att upphöra
tai= stor
teki=fiende

Fri tolkning av denna härledning blir således; om man slutar att smörja/kontrollera olja på bilen (eller hästkärran i gamla tider) får man stora problem. (motorn skär sig eller vagnen går sönder)

Med andra ord; Var alltid uppmärksam även när allt verkar rulla på fint. Att släppa fokus är din största fiende.

– Josu! Åh så fint det ser ut!
-Yudantaitekidayo!

Nästa utmaning

Klarar du det här klarar du vad som helst sa de igår på kontoret med allvarliga japanska blickar.

Jag tror inte att jag riktigt fattat hur svårt det är än, även om jag under en veckas tid inte kommit längre än till grunden.

Huset är en så kallad Minkan, ett bostadshus från Edo-perioden, 16-1700tal med en modern tillbyggnad.
Det mörka träet är den gamla konstruktionen, där nästan alla höjder och sammanfogningar skiljer sig åt och inga vinklar är riktigt räta. Det ljusa träet är följaktligen den nya konstruktionen.

Den befintliga modellen på bilden (som inte riktigt stämmer med ritningarna) är i skala 1:50 men min ska byggas i 1:100, samma som den tidigare pyttelilla modellen här på bloggen.

Av någon anledning känner jag mig dock inte särskilt stressad. Det löser sig och det får ta tid.

Jag gnuggar mina trötta nattsuddarögon, försöker förstå hur den gamle snickaren tänkte och ser fram emot att kunna klara av vad som helst. Efteråt.

Andra våningen

Idag har det tydligt visat sig varför man ska stabilisera i sidled.

Huset har sett ut som Villa Villekulla men efter ett flertal itusåganden och ihoplimmanden har jag nog fått bukt med skevheten.

I morgon ska jag pilla dit resten av pelarna (hashira) med pincett. De är hela 22 mm höga och huset är 64 x 46 mm.