Swedish architect & visual artist
I am lucky.
My desk is placed on the second floor where the temperature is a few degrees higher than in the rest of the workshop. Slightly above 10°C…
Cutting the pattern I have designed for summer kimonos I take small breaks to relax my shoulders and rest my eyes on the magnificent colors of Awa Blue.
Nice, isn’t it?
In November on the day of Shichi go san (7,5,3) Japanese parents take their 3,5 and 7 years old children to the Shinto Shrines to pray for their health and prosperity.
I love how the girl in white dress jumps to see what is happening on the counter.
Fushimi Innari Shrine, Kyoto November 2010
Kyoto
A wonderful last night in Tokyo. Mata ne…
Det här var egentligen tänkt att bli ett inlägg om hur vackert det är i Tokyo. Hur vackert det gamla, slitna och tillsynes alldagliga bortom stadens lyx är.
Nu blev det ingen vardagsromantik eftersom kameran plötsligt fylldes med ett innehåll som liknar det Japan jag drömde om när jag var liten. Jag har ett vagt minne av en bok hos morfar och mormor med bilder på barn från jordens alla hörn. Antagligen fanns Japan med. Antaglien såg det ut så här.
Dansfestivalen hölls i Tatemono en, ett friluftsmuseum med byggnader ditflyttade från olika delar av Japan. Igår var allt magiskt upplyst med japanska lyktor och på grund av sänkt inträde för besökare som kom i Yukata (kimono i bomull) var vi många som trippade omkring med böjda knän och inåtvinklade fötter. Trummor dundrade, högtalarna skränade och lukten av upptrampat damm blandades med yakitori-os (grillade kycklinspett) och sockervadd.
En alldeles underbar sista kväll i Tokyo.
Jag får nog säga att jag har gjort det igen.
Fyndat en riktigt fin kimono.
De växer inte på träd men på loppis bland obi, kimono, yukata, haori och en mängd tygrullar och stuvbitar stod jag i över en timme och kände, klämde och inte minst luktade på i byrålådor alltför länge undangömda skatter och hittade den här japanska sidendrömmen med raffigt foder.
Många tyger luktar tyvärr ganska illa av kemikalier och mögel men den här klarade min känsliga näsas test. Inte så att jag vill snusa på den i onödan men så att jag kan ha jackan utan att skämmas.
Frälsningsarméns loppmarknad i Wada, Tokyo är en av de bästa jag varit på i Japan. Kimonoer i siden, bashofu (bananliknande fiber) och rami kostade här en femtedel av vad de kostar på andra ställen. Jag blev så glatt överaskad att jag glömde, eller kanske struntade i att pruta. Något som jag inte vågade berätta när jag kom hem till min värdfamilj och de frågade om jag fått ner priset till hälften…
Jag skulle kunna gräma mig men bestämde mig för att tycka att det är roligare att ha fyndat. Istället går jag tillbaka nästa lördag, plockar fram mina i Marocko förvärvade prutarkunskaper och tar igen det med råge!
Lördagens fynd: Kimono i bomull, två stuvbitar tyg och en Haori- Kimonojacka i siden.
Liten ordlista:
Obi – Kimonoskärp. Finns i olika bredder och material för olika tillfällen och årstider. Inte för att jag vet om det hjälper så mycket att skärpet är luftigt vävt när man packas in i så många lager och vädret liknar klimatet i en ångbastu.
Haori – Kimonojacka. Som en avklippt Kimono som bärs utanpå Kimonon.
Yukata – Sommarkimono i bomull. Ofta vit botten med blått tryck. De mer exklusiva varianterna är färgade med indigo. (som här hos Furusho på tork)
Yukatan kan användas som ett vardagsplagg under sommaren men också på festivaler och om man går på onsen, som en badrock eller avslappnat mysplagg att glida omkring i när man äter på sitt Ryokan.
Värmen gör oss till Nihongo.
Dagens ojämn och du tala med Ue Eigo.
9 Bi Ge kompendium av resignation Asagi
Vänligen Machiawase att ringa till honom.
Telefon finns ingen Eigo så snälla inga misstag.
Fore häromdagen tillsammans och också därför att de kan alltså inte ha
Ta destinationsorten och står för omgång Yuyouna samma ställe.
Jag har något som normalt en läkare eller en klump Vissa är mycket
Var försiktig eftersom Irenai
Vilka är de i dag och där jag kommer att stanna?
Kom bāji Yushowo Shirashi fällas.
Överflöd Yushode Kuwashiiji
Yusho Shirashi honom att lämna nästan ingen Jikan
Telefonnummer på toppen av ojämn
……………………………………………………………………….
Författare: Google Translate i samarbete med min vän kimonohandlaren.
Min vän kimonohandlaren använder sig ibland av översättningsprogram för att skicka saker till mig på engelska. Jag har försiktigt förklarat att det ibland kan bli små fel i översättningen vilket gör det svårt att förstå. Dikten ovan är ett brev från honom med instruktioner inför mitt Kyotobesök, översatt från japanska till svenska.
(Om du bara skummade igenom dikten, läs den igen och föreställ dig att du är i en situation där du verkligen måste förstå vad det betyder.)
Jag ser fram emot denna smått surrealistiska resa. Undrar om jag ska tolka nedanstående som något obehagligt?
”Jag har något som normalt en läkare eller en klump Vissa är mycket
Var försiktig eftersom Irenai”
Det är bäst att vara snäll. Inga misstag.
En fredag för några veckor sedan snubblade jag in i en Kimonoaffär i centrala Tokushima. Det var innan jag hade börjat på färgeriet och under en längre tid hade jag undrat om det alls fanns några vackra saker att titta på i den här staden, förutom konstverken bestående av rostiga gamla ladugårdar på åkrarna utanför vårt hus.
Efter att ha strosat runt i affären några minuter kom ägarens mamma fram till mig. Hon ville sälja.
Lätt besvärad, eftersom en ny kimono kan kosta mer än vad Linus får i stipendium på ett helt år, sa jag att jag som formgivare var mycket intresserad av japanska mönster och att jag hade åkt till Japan för att inspireras av landets textil. Med andra ord; jag vill bara titta lite.
Ägaren till butiken närmade sig nu och frågade vilken sorts textil jag var intresserad av och vem jag skulle vilja besöka i Japan.
Vad svarar en person som vill och tror att man kan se och göra allt på en så konkret fråga?
Det visade sig att denne man skulle ägna mig två timmar av sin arbetstid för att verkligen ta reda på vad inom den japanska textilvärlden som får mitt hjärta att klappa lite extra. Han hämtade bok efter bok och vi tittade, kommenterade och analyserade bilderna. Som tur var fanns det nästan inga kunder i butiken för jag fick en känsla av att han inte skulle ge sig förrän jag hade helt klart för mig vad jag skulle göra i Japan. Vi kommunicerade så gott det gick på japanska ända tills han efter en timme försvann för att en stund senare komma tillbaka med en dator innehållande ett översättningsprogram. I rutan för engelska stod det:
What do you whant?
Det stod still i huvudet. För mig var det ju knappast språkbarriären som hade gjort det svårt att precisera vad jag verkligen ville göra i Japan.
En timme senare visste jag i alla fall flera ställen som jag kan åka till för studiebesök i olika delar av Japan, jag hade också fått en mycket bättre inblick i den japanska mönstervärlden och framför allt fått en vän i Japan som kan otroligt mycket om textil.
Nu i dagarna hjälper han mig att boka in studiebesök hos sina textilkontakter i Kyoto dit jag ska åka på kimonofrossa och sammanstråla med en annan textilfantast, Sarah från mitt första år på Capellagården.
Glad och lycklig över detta möte fascineras jag över hur livet sammanför oss med människor som är intresserade av samma saker, och den osjälviska viljan att hjälpa andra att uppnå sina mål.
Jag har en känsla av att det finns extra mycket av den varan i just Japan.
.
.
Jag älskar japanska mönster! Därför har jag redan nu börjat bygga upp min samling som ska skeppas hem till Sverige.
Den första bilden visar ett Obi, ett bälte till en Kimono. Det köptes på samma marknad vid Shinyukusanchome i Tokyo som jag köpte min kimono på.
På loppmarknader kan man få tag på väldigt fina bälten till ett bra pris. Den här rullen med flera meter handtryckt tyg kostade inte mer än 80 kr!
Naturligtvis måste man inte använda tyget som ett Kimono-bälte. Själv kommer jag ha det som bordslöpare eller att hänga på väggen.
.
Glasunderläggen kommer från Awagami Factory där Linus och jag provade att göra papper i början av december. Handgjort och handtryckt papper. Vi får se vad jag vågar ställa ovanpå dem…
.
.
.
Det blå mönstret är taget från en papperspåse som jag fick när jag köpte julklappar i Takamatsu. Mönstret är i det här fallet tryckt men föreställer ett Shiburifärgat tyg. Genom att göra små små knutar och surra med tråd omkring innan man doppar tyget i färg får man fram mönstret. Där tråden har varit kommer inte färgen åt.
När vi besökte indigomästaren FURUSHO Riichiro höll han på att färga tyg till en hel Kimono i Shiburi-teknik. Det är ofattbart många knutar som ska till för så många meter tyg. Tyget förbereds i verkstäder i Kyoto och skickas till honom för infärgning.
Kanske ska jag besöka honom snart igen!
När andedräkten svävar som vita molnpuffar framför ansiktet hemma i lägenheten är det lätt att drömma sig tillbaka till Tokyo.
Visst kan man om man vill se småstadscharmen i Tokushima men det är svårt att hitta ett café som Move vid Shinjukusanchome.
Japanskt ruffigt, arty och romantiskt, med tillfälliga utställningar av unga konstnärer.
Hit gick vi efter att ha frusit fötterna av oss på Kimonomarknaden. Vi hade tur och fick sitta i ”VIP-rummet” – en liten skrubb med mattor och kuddar utplacerade på golvet. Ungefär lika mysigt som att ha picknick i klädkammaren när jag var liten.
.
Tre timmar senare var mina tår varma och vi hade repeterat hur man prutar på japanska och ställt 1000 frågor om kulturkrockar Japan/Sverige till Yukari som efter snart 5 år i Sverige är expert på området.
Jag förfrös nästan mina tår i jakten på den vackraste kimonon.
Trave efter trave med begagnade kimonoer och obi-skärp låg framlagda på presenningar i närheten av Shinjuku-sanchome. Söndagmorgonen var kall i Tokyo men på marknad med låga priser och stort utbud håller man ångan uppe. Linus provade en Kimono för män, servades av ivrigt hjälpande händer och kände sig som Shogun. Sedan gav han upp och gick och värmde sig i Armanibutiken. Jag fortsatte. Och fortsatte.
När jag kände mig nöjd med dagens inköp och hade spenderat alldeles lagom med pengar fanns det ett litet bord kvar längst bort i parken. Där låg den. Den allra finaste kimonojackan. Försäljaren sa att den var 100 år gammal i Taishou-stil men eftersom jag inte har hunnit bli någon tvättäkta samlare spelar ålder och värde egentligen inte så stor roll. Det räcker med att tyget, mönstret, priset och färgerna är fantastiska.
För att få det rätta priset har Yukari lärt mig pruta på japanska, vilket är något helt annat än att pruta i Marocko där jag senast prövade min förmåga. Att säga att priset är alldeles för högt är inte att tänka på. Istället ber man allra ödmjukast om en service, något extra, eller att de sänker priset lite:
Oneesan, chotto yasuku dekimasenka. Eller: Oniisan, chotto omake dekimasenka.
Då sänker de så mycket de vill och sedan är det bra. I värsta fall kan man påpeka en smutsfläck eller liknande:
Chotto kitanai.
Hur vackra tygerna än är blir skillnaderna i vår anatomi uppenbara när man provar en kimono. Jag har, om än inte så stor, en bak. Kimonon är gjord för personer utan bak. Då ligger tyget vackert längs med ryggen. Det blir helt enkelt inte lika elegant på en europé med ”naturlig svank”. Jag får se vad ett och ett halvt år i Japan kan göra åt saken.
.
.
Magdalena Perers 