Kalligrafi

Åttaåringen som hittills suttit tuff och trotsig i ett hörn när jag lärt mig kanji av hans mamma öppnade idag upp sin fasad och blev min nye lärare.

Efter att ha frågat honom om några tecken i en bok gick han fram och satte sig bredvid mig. Med allvarlig blick fattade han penseln och började skriva.

I armens rörelser kände jag igen allt hans mamma lärt mig; hur man på vissa ställen stannar och trycker till lite med penseln och på andra ställen lyfter och drar långsamt för att få den rätta karaktären på tecknet.

I vanliga fall undervisar jag honom i engelska och fascinerades över hur den lilla blyga åttaåringen växte och stolt tog sig an sitt viktiga uppdrag.

Under tiden jag satt stilla och tittade på hur tecknet växte fram på pappret kände jag längs min ryggrad samma sorts behagliga ilningar som jag sedan barnsben får i situationer där jag helt och hållet litar på den som hjälper mig. När någon då anstränger sig lite extra mycket, som att slå in ett paket med stor omsorg i en affär eller skriva ett kanji så fint det bara går, då ryser hela jag.

Snabbkurs i japanska och födelsedagssång

Jag har förstått att det inte helt klart framgick att våra japanska vänner faktiskt sjöng på svenska när jag i december oväntat fick en extra födelsedag.

För att ge er en djupare förståelse kommer därför en snabblektion i konsten att skriva utländska ord på japanska!

Hiragana, Katakana och Kanji

Japan har tre skrivsätt:

Kanji – kinesiska tecken
Hiragana – fonetiskt skrivsätt som kan användas till japanska ord, ändelser av verb och prepositioner
Katakana – fonetiskt skrivsätt som används framför allt till utländska ord

Katakana och Hiragana skrivs med olika tecken men innehåller samma stavelser.

a i u e o är grundvokalerna.

Framför varje vokal lägger man sedan till s, t, n, h, m, y, r, eller w.
Ex: ma mi mu me mo eller ra ri ru re ro.

En japan tänker alltid i ovan nämnda stavelser och det är nästan omöjligt att säga ett ord som tack eller gott. Har man repeterat ordet 10 gånger och poängterat att det inte slutar på en vokal kommer det ändå sluta med att japanen nöjd över att ha lärt sig riktigt svenskt uttal går därifrån och säger Tacki och Gottooo.

R eller L?

Stavelserna som börjar på r skiftar i uttal från person till person men hamnar någonstans mellan L och ett mjukt R. Vissa använder till och med ett rent L.

Eftersom japanskan inte gör någon egentlig skillnad mellan L och R är det svårt att veta om ett ord som borste på engelska ska uttalas och skrivas brush eller blush. Ofta används ordet redan i japanskan och skrivs med katakana: ブラシ = bu ra shi. Då är det fritt att välja mellan att uttala ra som ra eller mer åt la. Inte undra på att de, och inte minst vi blir förvirrade.

Pray eller Play? Broom eller Bloom? Rust eller Lust?

När orden kommer i ett i övrigt känt sammanhang är det inga problem att förstå. När vi frågar om enstaka ord i en japansk mening är det däremot nästintill omöjligt att veta om det är rätt översättning eller inte eftersom vi aldrig är helt säkra på om vi verkligen har förstått det övergripande temat.

Namn

För att skriva våra namn måste man välja bland de stavelser som finns och anpassa namnet efter dem. För att göra en vokal längre kan man skriva ett bindestreck efter.

Mitt namn blir således: Ma gu da re – na. マグダレーナ = Magudareena. Närmre än så kommer man inte. Mitt efternamn Perers blir Pe re-shi ペレーシ = Pereeschi.

Linus är nästan ännu bättre. Ri -nu su. Som gift med Rinususan får jag ibland heta ”Wife of Hieerumu Rinusu”. Exotiskt.

För att återgå till födelsedagssången i Lingonsylt och oväntad födelsedag var orden de sjöng helt enkelt en japansk tolkning av den svenska texten, omskriven till Katakana.

Ja må hon leva = Ya mo fun riba!

Hurra = Furaa! Furaa! Furaa! Furaa!