Haori – kort Kimono

Jag får nog säga att jag har gjort det igen.

Fyndat en riktigt fin kimono.

De växer inte på träd men på loppis bland obi, kimono, yukata, haori och en mängd tygrullar och stuvbitar stod jag i över en timme och kände, klämde och inte minst luktade på i byrålådor alltför länge undangömda skatter och hittade den här japanska sidendrömmen med raffigt foder.

Många tyger luktar tyvärr ganska illa av kemikalier och mögel men den här klarade min känsliga näsas test. Inte så att jag vill snusa på den i onödan men så att jag kan ha jackan utan att skämmas.

Frälsningsarméns loppmarknad i Wada, Tokyo är en av de bästa jag varit på i Japan. Kimonoer i siden, bashofu (bananliknande fiber) och rami kostade här en femtedel av vad de kostar på andra ställen. Jag blev så glatt överaskad att jag glömde, eller kanske struntade i att pruta. Något som jag inte vågade berätta när jag kom hem till min värdfamilj och de frågade om jag fått ner priset till hälften…

Jag skulle kunna gräma mig men bestämde mig för att tycka att det är roligare att ha fyndat. Istället går jag tillbaka nästa lördag, plockar fram mina i Marocko förvärvade prutarkunskaper och tar igen det med råge!

Lördagens fynd: Kimono i bomull, två stuvbitar tyg och en Haori- Kimonojacka i siden.

Liten ordlista:

Obi – Kimonoskärp. Finns i olika bredder och material för olika tillfällen och årstider. Inte för att jag vet om det hjälper så mycket att skärpet är luftigt vävt när man packas in i så många lager och vädret liknar klimatet i en ångbastu.

Haori – Kimonojacka. Som en avklippt Kimono som bärs utanpå Kimonon.

Yukata – Sommarkimono i bomull. Ofta vit botten med blått tryck. De mer exklusiva varianterna är färgade med indigo. (som här hos Furusho på tork)
Yukatan kan användas som ett vardagsplagg under sommaren men också på festivaler och om man går på onsen, som en badrock eller avslappnat mysplagg att glida omkring i när man äter på sitt Ryokan.

T-shirt Indigo

Mina sista indigo-alster för den här gången. Nu ska jag bygga hus!
I morgon flyger jag till Tokyo.

Eldflugorna är klara

Jag lovade att visa resultatet av mitt första försök med hotarushibori (eldflugor).

Tyvärr var jag lite för ivrig och öppnade för mycket mellan färgningarna. Eftersom tyget är tunt gick färgen hela vägen in till knuten där tyget var ihopsytt.

Nästa gång ska jag öppna mindre. Då kommer det längst in lämnas en liten vit fläck som gör att tyget ser självlysande ut!

Beställning från chefen

Eftermiddagarna i färgeriet blir bara trevligare. Jag har dessutom fått ett eget uppdrag!

I maj och oktober ska Furusho-san ha utställning i Osaka respektive Hokkaido. Nästan allt vi gör nu ska ställas ut eller säljas där.
Igår blev jag tillfrågad om jag inte ville göra två längder till av den färgskala jag håller på med nu; ett projekt jag startade för att kunna lära mig och förstå vad alla färger heter och hur de ser ut.

Känns fint att bli uppgraderad från frågvis femåring till formgivare och färgare.

.
.

Hotarushibori

Idag har jag börjat ett eget projekt: Hotarushibori.

Hotaru betyder eldfluga alternativt lysmask…När det hela är färdigt kommer ni förhoppningsvis förstå varför.

Igår vek och sydde jag en bit linneväv med millimeterprecision. Jag försökte vara så japansk det bara gick och sensei är nog ganska nöjd med mitt arbete.

På bilden har tyget varit i det äldsta och allra ljusaste färgbadet 2 gånger och luftats däremellan för att färgen ska fixeras.

Nu ska tyget succesivt färgas mörkare.

Fortsättning följer…

Ordning och reda på färgeriet

.
.

Det dräller av vackra gamla verktyg i verkstaden.
Maskinen som används för att rulla upp tyg till kimono är 62 år gammal. Furusho-sensei själv är 63 år.
Äldst i syskonskaran blev han den sjätte generationen att ta över verksamheten vid floden Yoshino.

Nytt färgbad med Indigo

.
.

.
.

Färgeriet har 6 stycken färgkar; ett för varje dag. På söndagen vilar man.

I tisdags var det dags att sätta igång ett nytt färgbad.
Varmt vatten och indigoblad. Lite kalksten är det i också. I vilken form kommer jag för tillfället inte ihåg och min japanska är inte mer utvecklad än att jag kunde läsa raimuston (limestone) på påsen. Färgbadet är i vilket fall som helst basiskt och varje dag tillsätter man lite mer aska och kalksten.

Nu står färgen och bubblar och jäser och det tar ca en vecka innan färgbadet är klart. Böjer man sig ner möts man av varma pustar av unken indigo. Mysigt.

.
.