Etikettarkiv: festival

Hinamatsuri – Lovely Japanese Countryside Kitsch

Did you think that Japan was a country of refined minimalism?

What I love about Japan are the contrasts, from new daring architecture to the old, countryside esthetics. Yesterday’s excursion was a true orgy in the latter.

The Tokushima village of Kamikatsu might be a small place, but its inhabitants, together with a Tokushima LED company, proudly present an impressive collection of more than 30 000 dolls every year for Hinamatsuri, the girls’ doll festival.

The number of dolls does not impress me however, nor the fact that the exhibition hall contains a giant papier mâché dinosaur and some fossils from the area. I found my luck in the narrow corridor leading from the dusty paper beast back into the café attended by the doll sized waitress in the picture below;

Classic Japanese sense for composition combined with a lovely taste of dust, bleached polyester fabrics, houseplants borrowed from the villagers and fake cherry blossom lit up by blue LED technology.

What else can you ask for?

The picture above shows the centre piece and true pride of the Village: an 8 meter high doll pyramid with thousands of Japanese dolls.

And finally, the Exit and the LED fireworks.

Japansk festivalmat – Food at festivals in Japan

Överlevnadsknep i Japan:

Lär dig tycka om bläckfisk.

Bläckfisk i bollar (takoyaki – på bilden), bläckfisk i kålpannkaka (okonomiyaki), bläckfisk på spett (ika), torkad bläckfisk…

Want to survive in Japan?
Learn how to eat squid.

Food served at festivals mostly consists of squid fried in pancake balls (takoyaki), squid i cabbage pancake (okonomiyaki), squid on a stick barbecue (ika) or just dried squid together with a beer.

Awa Odori

Nu är det i full gång. Trummor, geta (japansk blandning mellan träskor och flipflop), flöjter, grillad bläckfisk, yukata och kulörta lyktor.

Jag ska göra mitt bästa för att förmedla festivalkänslan till er.

Magudarena; er reporter i vimlet.

Bon odori in Tatemonoen

A wonderful last night in Tokyo. Mata ne…



Det här var egentligen tänkt att bli ett inlägg om hur vackert det är i Tokyo. Hur vackert det gamla, slitna och tillsynes alldagliga bortom stadens lyx är.

Nu blev det ingen vardagsromantik eftersom kameran plötsligt fylldes med ett innehåll som liknar det Japan jag drömde om när jag var liten. Jag har ett vagt minne av en bok hos morfar och mormor med bilder på barn från jordens alla hörn. Antagligen fanns Japan med. Antaglien såg det ut så här.

Dansfestivalen hölls i Tatemono en, ett friluftsmuseum med byggnader ditflyttade från olika delar av Japan. Igår var allt magiskt upplyst med japanska lyktor och på grund av sänkt inträde för besökare som kom i Yukata (kimono i bomull) var vi många som trippade omkring med böjda knän och inåtvinklade fötter. Trummor dundrade, högtalarna skränade och lukten av upptrampat damm blandades med yakitori-os (grillade kycklinspett) och sockervadd.

En alldeles underbar sista kväll i Tokyo.

Festival i Odawara

Med många års erfarenhet av Andalusiskt påskfirande var jag först besviken på japanernas variant av processionståg;

Halvloja röster i kör svarade ledarens förrop medan böjda ryggar och uttråkade ansikten väntade på att masa sig framåt.

Plötsligt höjs tonen och svaret blir japanskt hysteriskt och exakt i sin timing. På en för mig ohörbar signal springer så 50 man med full fart 200 meter, bärande den flera hundra kilo tunga träkonstruktionen på axlarna.

Underskatta aldrig en Japan.

Trender i Tokyo

Man kan stå i timmar och spana in japaner vid övergångsstället i Shibuya.
Det finns ett fåtal olika stilar bland 20-åringar där alla inom gruppen ser mer eller mindre likadana ut. Ofta smått hysteriska och väldigt lika seriefigurer.

Då är det skönt att stöta på riktiga människor emellanåt. Som här på festival i Odawara.