Kimonoskärp tre bokstäver?

Jag är så nyfiken!

Ett av de mest använda sökorden för att hitta till min blogg är ”Kimonoskärp”.

Är det så att de japanska textilierna blivit omåttligt populära i Sverige eller är det korsordsbekymmer som tagit er hit?

Om det senare alternativet stämmer är svaret JA! Kimonoskärp tre bokstäver blir OBI.

Vill man se mer textil som jag hittat eller tillverkat här i Japan kan man välja kategori textil i rullisten till höger.

Haori – kort Kimono

Jag får nog säga att jag har gjort det igen.

Fyndat en riktigt fin kimono.

De växer inte på träd men på loppis bland obi, kimono, yukata, haori och en mängd tygrullar och stuvbitar stod jag i över en timme och kände, klämde och inte minst luktade på i byrålådor alltför länge undangömda skatter och hittade den här japanska sidendrömmen med raffigt foder.

Många tyger luktar tyvärr ganska illa av kemikalier och mögel men den här klarade min känsliga näsas test. Inte så att jag vill snusa på den i onödan men så att jag kan ha jackan utan att skämmas.

Frälsningsarméns loppmarknad i Wada, Tokyo är en av de bästa jag varit på i Japan. Kimonoer i siden, bashofu (bananliknande fiber) och rami kostade här en femtedel av vad de kostar på andra ställen. Jag blev så glatt överaskad att jag glömde, eller kanske struntade i att pruta. Något som jag inte vågade berätta när jag kom hem till min värdfamilj och de frågade om jag fått ner priset till hälften…

Jag skulle kunna gräma mig men bestämde mig för att tycka att det är roligare att ha fyndat. Istället går jag tillbaka nästa lördag, plockar fram mina i Marocko förvärvade prutarkunskaper och tar igen det med råge!

Lördagens fynd: Kimono i bomull, två stuvbitar tyg och en Haori- Kimonojacka i siden.

Liten ordlista:

Obi – Kimonoskärp. Finns i olika bredder och material för olika tillfällen och årstider. Inte för att jag vet om det hjälper så mycket att skärpet är luftigt vävt när man packas in i så många lager och vädret liknar klimatet i en ångbastu.

Haori – Kimonojacka. Som en avklippt Kimono som bärs utanpå Kimonon.

Yukata – Sommarkimono i bomull. Ofta vit botten med blått tryck. De mer exklusiva varianterna är färgade med indigo. (som här hos Furusho på tork)
Yukatan kan användas som ett vardagsplagg under sommaren men också på festivaler och om man går på onsen, som en badrock eller avslappnat mysplagg att glida omkring i när man äter på sitt Ryokan.

Exhibition in Tokyo!

Come and see Furusho san’s Indigo exhibition in Tokyo!

My work will also be exhibited!

A great opportunity to buy wonderful textiles by the Tokushima Master of Indigo.

Welcome!

Address:
908 SHUWADAIKANYAMA-REJITENSU 9-5 ENRAKU-CHOU SHIBUYA-KU TOKYO

4th, 5th & 6th of June

10.00-18.00

Magdalena Perers 2010
Indigo dyed textile

Portfolio

Jag har börjat lägga upp bilder på saker som jag har gjort inom textil, arkitektur och måleri.
Ta en titt i menyraden ovanför den grå linjen!

I have updated the pages above with pictures from my portfolio.
Please have a look!

Magdalena

Eldflugorna är klara

Jag lovade att visa resultatet av mitt första försök med hotarushibori (eldflugor).

Tyvärr var jag lite för ivrig och öppnade för mycket mellan färgningarna. Eftersom tyget är tunt gick färgen hela vägen in till knuten där tyget var ihopsytt.

Nästa gång ska jag öppna mindre. Då kommer det längst in lämnas en liten vit fläck som gör att tyget ser självlysande ut!

Beställning från chefen

Eftermiddagarna i färgeriet blir bara trevligare. Jag har dessutom fått ett eget uppdrag!

I maj och oktober ska Furusho-san ha utställning i Osaka respektive Hokkaido. Nästan allt vi gör nu ska ställas ut eller säljas där.
Igår blev jag tillfrågad om jag inte ville göra två längder till av den färgskala jag håller på med nu; ett projekt jag startade för att kunna lära mig och förstå vad alla färger heter och hur de ser ut.

Känns fint att bli uppgraderad från frågvis femåring till formgivare och färgare.

.
.

Drömmar och möten i Japan

En fredag för några veckor sedan snubblade jag in i en Kimonoaffär i centrala Tokushima. Det var innan jag hade börjat på färgeriet och under en längre tid hade jag undrat om det alls fanns några vackra saker att titta på i den här staden, förutom konstverken bestående av rostiga gamla ladugårdar på åkrarna utanför vårt hus.

Efter att ha strosat runt i affären några minuter kom ägarens mamma fram till mig. Hon ville sälja.

Lätt besvärad, eftersom en ny kimono kan kosta mer än vad Linus får i stipendium på ett helt år, sa jag att jag som formgivare var mycket intresserad av japanska mönster och att jag hade åkt till Japan för att inspireras av landets textil. Med andra ord; jag vill bara titta lite.

Ägaren till butiken närmade sig nu och frågade vilken sorts textil jag var intresserad av och vem jag skulle vilja besöka i Japan.

Vad svarar en person som vill och tror att man kan se och göra allt på en så konkret fråga?

Det visade sig att denne man skulle ägna mig två timmar av sin arbetstid för att verkligen ta reda på vad inom den japanska textilvärlden som får mitt hjärta att klappa lite extra. Han hämtade bok efter bok och vi tittade, kommenterade och analyserade bilderna. Som tur var fanns det nästan inga kunder i butiken för jag fick en känsla av att han inte skulle ge sig förrän jag hade helt klart för mig vad jag skulle göra i Japan. Vi kommunicerade så gott det gick på japanska ända tills han efter en timme försvann för att en stund senare komma tillbaka med en dator innehållande ett översättningsprogram. I rutan för engelska stod det:

What do you whant?

Det stod still i huvudet. För mig var det ju knappast språkbarriären som hade gjort det svårt att precisera vad jag verkligen ville göra i Japan.

En timme senare visste jag i alla fall flera ställen som jag kan åka till för studiebesök i olika delar av Japan, jag hade också fått en mycket bättre inblick i den japanska mönstervärlden och framför allt fått en vän i Japan som kan otroligt mycket om textil.

Nu i dagarna hjälper han mig att boka in studiebesök hos sina textilkontakter i Kyoto dit jag ska åka på kimonofrossa och sammanstråla med en annan textilfantast, Sarah från mitt första år på Capellagården.

Glad och lycklig över detta möte fascineras jag över hur livet sammanför oss med människor som är intresserade av samma saker, och den osjälviska viljan att hjälpa andra att uppnå sina mål.

Jag har en känsla av att det finns extra mycket av den varan i just Japan.

.
.