Kategoriarkiv:Japanskt vardagsliv

Tree bath

I love the Japanese people’s awe for nature and the spiritual connection to the beauty of Trees as beings. And that you can be both a scientist and a guardian of the (so far) unexplainable magic of the forest. Like the father in the film My neighbor Totoro by Hayao Miyazaki for y Studio Ghibli.

Our Japanese Dentist – Vår japanska tandläkare

Fyra hål sa den svenska tandläkaren och konstaterade samtidigt att hon hade trott att den japanska kosten var skonsam mot tänderna. Jag som aldrig haft problem med karies i vuxen ålder insåg att det var dags att göra något drastiskt.

Och då var hon bara där. Vår alldeles egna privattandläkare.

Målmedveten och lika fylld av energi som inför varje krävande uppdrag har hon kastat sig in i arbetet att sköta vår munhygien.

Låt mig presentera,

Tandläkare Ibuki chan:

……………………………………………………………

Four dental cavities the Swedish dentist told me and I realized I had to take action.

And there she was. Our very own private dentist.
Determined and with the same energy as for any difficult task she as thrown her self into the work with our oral hygien.

Let me introduce

Dentist Ibuki chan:


Kärnkraftverk och gatumusik i efterskalvets Tokyo

Lördag 12 Mars 2011

TV-nyheterna visar samma bilder om och om igen; tsunamivågor som rullar in, bilar som flyter omkring som små kapsyler bland översvämmade hus, och det exploderade kärnkraftverket i Fukushima.

I Tokyo sitter jag med min japanska värdfamilj och svenska syster med pojkvän och äter Sushi.

Den verklighet som råder bara 40 mil härifrån är skrämmande och nästintill omöjlig att ta in, särskilt som staden ser likadan ut som den gjorde före skalvet. Men så avbryts den vanliga nyhetssändningen för ett akut jordbävningsalarm och 10 sekunder senare skakar huset till för jag vet inte vilken gång i ordningen med följden av att nya varningar för Tsunami utfärdas.

Stämningen i staden är lugn men under ytan oroar sig människor för sina släktingar och vänner som bor norrut i landet. Minako, min japanska mamma har sin bror och mor 5 mil från kärnkraftverket i Fuskushima. Deras hus står kvar men på kontoret har taket rasat in. Vi talar om eventuella gas- och radioaktiva utsläpp och den information som förmedlas via TV; människor uppmanas att vistas inomhus, att skydda kroppen med heltäckande kläder samt använda munnskydd med en fuktig trasa att andas igenom om de måste gå ut. Minako san är lugn men skeptisk inför de skyddszoner som anses säkra.
Honto ha daijobu? Är det verkligen sant? säger hon och lägger huvudet på sned för att understryka sin undran.

Gårdagen spenderade jag tillsammans med min syster Anna och hennes Mattias som fick en minst sagt spektakulär avslutning på sin 14-dagarsresa i Japan. Jag guidade dem genom Kichijoji, en stadsdel i Tokyo som under lördagar normalt sett är full av liv, gatuartister, ballongvikande clowner och musikanter. När vi kom dit stod en ensam violinist och spelade för en handfull människor utspridda på parkbänkarna. Av dem var några artister som inte verkade bry sig om att sätta igång sina föreställningar för den lilla skaran som tagit sig till Inokashira Kohen dagen efter det stora skalvet. Den traditionella, lite halvfalska gatumusiken satte en melakolisk stämning i parken men var samtidigt det enda trygga tecknet på att allt kanske ändå var som vanligt.

Jag är glad och tacksam över att ha delat den här tiden runt katastrofen med min fantastiska japanska värdfamilj, som har förklarat nyheterna, lärt mig katastrofordsglosor på japanska och sett till att jag har fått mat och tak över huvudet. Än verkar det inte vara över dock. Enligt nyheterna är det nu 70 % risk att Japan inom 3 dagar drabbas av ett nytt större skalv. Händer det inget inom dessa dagar sjunker risken till 50%. Och så det instabila kärnkraftverket…

Fram till nu har jag egentligen aldrig varit rädd även om kroppens varningssystem varit på helspänn under nätterna och jag vaknat av att låren krampat vid minsta vibration i marken. Under eftermiddagen har dock en viss oro över kärnkraftverket fått mig att ta beslutet att lämna Tokyo och resa hem till Shikoku.

Jag hoppas innerligt på att stora radioaktiva utsläpp kan undvikas och att Japan slipper drabbas av flera flodvågor och skalv så att det räddningsarbete som satts igång kan fortskrida.

Här nedan följer bilder från ett lugnt men själsligt oroligt Tokyo.





Japanese proverbs and the mentality of a people – Ett lands ordpråk & mentalitet

Man kan lära sig mycket om ett lands mentalitet genom dess ordpråk.

Min vän Nozomi fick igår briljera med sina kunskaper i svenska inför min syster som är och hälsar på;

”Na katten e botta dansa lottona po boodet.” (När katten är borta dansar råttorna på bordet – inpräntat under min tid på hennes arkitektkontor i Tokyo)

Vi fick därefter lära oss den japanska versionen som gör mig fascinerad och samtidigt alldeles varm i hjärtat:

”Oni no inumani, sentaku.” – När djävulen är borta tvättar vi.

Med ett folk som hellre tvättar än dansar är det kanske inte undra på att Japan är rent?

…………………………………………………….

A country’s proverbs will tell you a lot about the mentality of the people.
I find the Japanese version of When the Cat is away the mice will play quite amusing;

”Oni no inumani, sentaku.”

When the devil is away we do our washing.

With a people rather washing clothes than dancing there is no wonder Japan is a clean country.

Japansk tågskandal och kundvård

Till och med i Japan blir det kaos när snöflingorna faller lätt över spåren.

Under vår senaste resa från Tokyo till Kobe var det med stor förvåning vi noterade en försening på hela 50 minuter. Vana vid att tågen rullar in på sekunden funderade vi ett ögonblick på om det var på sin plats att bli upprörd, men glömde tanken lika fort vid åsynen av den man som iförd uniform finputsade Shinkansenperrongen med en liten vägghängd köksdammsugare.

Kanske är det något även SJ borde satsa på för hantering av klagomål;

Avledningsmanövrar.

The Fabulous Chinese Circus in Tokyo

Mina Damer och Herrar,
Låt mig presentera Tokyos bästa lördagsnöje:

En långsam promenad genom Uenoparken.

Med största sannolikhet kommer du att träffa lediga spatserande japaner iförda hatt, och som om det inte vore nog uppträder Tokyos gatukonstnärer och akrobater i parkens alla hörn.

Balanserande på en 2,5 meter hög enhjuling kastar den unga kvinnan upp skål efter skål på sitt huvud med en blandning av nonchalans och precision. Shinjerarenai som vi säger här.
Ofattbart.

…………………………………………….


Ladies and Gentlemen,

Please visit Ueno koen on a sunny Saturday afternoon.
You will most likely see strolling Japanese people wearing hats and some spectacular shows performed by Tokyo’s street artists.
Like this one; a girl sitting on a 2,5 meter unicycle placing bowls on her hed with a precise kick. Fabulous.