You are currently browsing the category archive for the ‘japansk arkitektur’ category.

-Ja! Precis så här menar jag! tänker jag när jag står i det stora Monet-rummet på konstmuséet Chichu Art Museum av Tadao Ando på Naoshima. Det är det här A Soundscape for Art, mitt examensarbete handlar om.

……………………………………

Det är som om hela luften är fylld av Monets mjuka, diffusa näckrosor. Alla sinnen vidgas och förundrade försöker vi förstå och sätta ord på vad vi upplever.

Rummet vi befinner oss i är skapat av Tadao Ando i hans konstmuseum för stiftelsen Benesse Art Site på ön Naoshima i Japan. Arkitekten har skapat en serie rum till knappt en handfull konstnärers verk där arkitekturen och konsten ibland bildar så starka enheter att det är svårt att dra en skiljelinje mellan dem.

Från en mörk entré med golv, väggar och det låga taket helt utförda i betong förs vi in mot en ljus volym. Dagsljuset silar mjukt längs väggarna utan synliga ljusinsläpp från taket högt ovanför oss. Golvet är täckt av vit mosaik utan fogar och i hörnet står en av muséets vakter med händerna stillsamt knäppta över magen, klädd i något som skulle kunna vara skyddskläder på ett laboratorie.

I denna vita, till hälften sterila men samtidigt behagligt mjuka rymd svävar vi försiktigt ut i vita skinntofflor och möter Monets välbekanta suddiga mästerverk.

Känslan är utan tvekan en av mina allra starkaste konstupplevelser. Trots att hängningen kan tyckas traditionell med tavlor på vita väggar är detta en upplevelse långt rikare än det vi kan ta in med våra ögon.

Visuellt är tavlorna, volymen och ljuset perfekt avvägda till varandra men är först när det stora rummet möter det försiktiga rörelsemönstret hos de toffelklädda besökarna, de dämpade rösterna och det mjuka japanska hummandet som konsten lyfter och blir till en magisk, mjuk vandring bland molnen och Monets penseldrag.

…………………………………..

A Soundscape for Art undersöker akustikens betydelse för upplevelsen av ett rum, och hur vår upplevelse av objekt i rummet påverkas av akustiken. Projektet är utformat som en byggnad för konst där varje konstverk har placerats i en akustisk situation som strävar efter att påverka upplevelsen av verket.

Annonser




Red trousers

sweeping by

at Meiji Jingu Shrine in Tokyo.

Routine control
Again

Always
Ensuring exact measurements

Important in a Japanese garden
And elsewhere

In Japan

Kyoto

Magdalena, jag är så lycklig!

Jag ska precis sätta mig på en resturang i Kyoto när Linus som åkt hem tidigare ringer från Naruto och bubblar euforiskt.

– Jag har provat vårt lokala onsen här och vet du vad, det är det bästa sento jag varit på hittills. Riktigt sunkigt och det finns två stycken bastu. En varm och en kall.
Den kalla är -18 grader. Håret och snoret frös!

Nu några dagar senare har även jag bytt gyllene tempel mot den lite mer modesta men ack så spännande vardagen i en japansk håla.

Ikväll ska jag titta på skrynkliga tanter och prova hur länge man måste stanna i frysrummet innan snoret blir till is.

Bilden ovan är från ett sento i Kyoto. Hårtorken fungerar kan min vän Maria intyga.

Sento är ett japanskt offentligt badhus som till skillnad från onsen inte hämtar sitt vatten från en varm källa.

Efter tre timmar med samma japanska sagoflöjter snurrande i cd-spelaren, genom risfält, japanska små byar och shoppinggetton, körde bilen till slut upp på parkeringen till det lilla lilla museet ”as it is” i Chiba-ken.

I en byggnad ritad av arkitekten Nakamura Yoshifumi bjöds vi på en uppvisning i japansk sinnlighet med en utställning av vardagsföremål från Europa och Afrika.

Med endast tre små rum som lätt överblickas på några få minuter hade det varit fullt förståeligt att fråga sig: Var detta allt?

Japanerna har dock en sällsynt förståelse för skönheten i det enkla och vi vandrande omkring som i en helgedom medan våra ögon svepte över gamla slitna tallrikar med sinnliga lagningar, trasiga krukor och rostiga skedar utplacerade i rum med magiskt ljus och ett trägolv så vackert att vi ville gråta.

Tyvärr fick vi inte fotografera inomhus och tur är väl kanske det eftersom jag ändå inte hade kunnat återge stämningen. Jag fick dock lov att ta en bild på fikabordet och skålen med sockerbitar som jag till mina vänners förskräckelse stoppade in hela i munnen för att dricka kaffet på bit.

……………………………………………………..

A lovely visit at the Museum ”as it is” by the Japanese architect Nakamura Yoshifumi.
After three hours drive through the Japanese country side we arrived at the very very small building in the middle of the forest.

Some might say there is very little to see in the small space, others will absolutely adore the building, its details and materials, the light, the wonderful wooden floor and the old worn out objects being exhibited.

The Museum Café

http://asitis.sakatakazumi.com/

Kanske är jag en riktig lantlolla ändå?

Tanken på flytten hem till Shikoku kändes inte så svår efter kontorets besök i Ichikawa, en förort till Tokyo, där storstadspuls och neonljus lyser med sin frånvaro.

Så mycket intressant att fotografera har jag inte sett på länge. Allt till tonerna av Hawaipop från 60-talet som strömmade ut på gatan från affärernas gemensamma högtalarsystem.

Länge leve förorten!

Slurp. Eller kanske Smock.

Så var skon borta. Fastsugen långt ner i gyttjan.

Med en väl tilltagen sushi-öl-sake-lunch i magen och dessförinnan ceremoni på taknocken för att fira den avslutade husstommen kändes det helt i sin ordning att samtliga anställda nu vek sig dubbla av skratt åt vår chef som hoppade omkring i strumplästen på åkern.

Den annars mycket blyga mannen hade, styrkt av Gudarnas dryck, tagit ett machosprång över det lilla diket och landat i mjuk omslutande gyttja som svalde hans sko med samma obeveklighet som en industridammsugare.

Fortfarande bubbliga av skratt vinkades vi adjö av vår värd universitetsproffesorn som yr och lycklig efter dagens vätskeintag låg på altanen och gjorde v-tecken mot himlen.

Till ljudet av chefens kippande skor och det fnittriga småpratandet från kontorets yngsta, som hade blivit serverad alldeles för mycket risbrännvin, promenerade vi sedan tillbaka genom skogen i den ljumma sommarkvällen mot tåget och storstaden.

En dag på jobbet. I Japan.



I had a lovely weekend at Nozomi’s house in Chiba.

Delicious food, warm and friendly family and best of all; two fantastic kids to turn somersaults with.

Nozomis house is designed by Hikage Yoshitaka and is a traditional Japanese wooden house with a new modern touch.

I love the design and thought that my tray ”Lilla Asahi” looks just wonderful combined with the Japanese wood!

Medan regnet föll i Tokyo förra söndagen vandrade jag, Linus och Japans fotograferande pensionärselit omkring i Kamakura bland tempel, lotusblommor och hortensia.

Den lilla kuststaden var 1185 – 1333 Japans huvudstad och har inte mindre än 19 shintohelgedomar och 65 buddhisttempel utspridda på sina skogsklädda kullar. Vi nöjde oss med fyra och rekommenderar små okända tempel istället för de stora dragplåstren om man inte enbart är ute efter att titta på fotograferande turister.

Även om det ser svalt, grönt och skönt ut på bilderna skulle jag vilja beskriva dagen som en av de svettigare i mitt liv. Detta trots att vi anammat den japanska seden att gå omkring med paraply i solen.

Pensionärseliten däremot verkar vara helt oberörd. De lyfter lite på hatten, torkar med den medhavda handduken bort svetten som rinner från panna och hals och fortsätter sedan sitt arbete med att föreviga Japans flora i närbild.

(Källa: Japan Första klass reseguider)

CONTACT ME:

info@magdalenaperers.se https://www.instagram.com/magdalenaperers/

Welcome

This is the blog and portfolio of Magdalena Perers, Swedish Architect, Textile designer & Visual artist living in Malmö, Sweden. In this blog I share pictures and texts about Art, Acoustics, Textile. .................................. Copyright Magdalena Perers

Exhibitions

Galleri Lohme - Local Art 2/12 -4/12 2016 Landskrona Konsthall - Vår Textila Konstsalong 13/6 - 9/8 2015 Art Attack Kalmar Lasarett 5/10-26/10 2014 CAPELLAGÅRDEN - Ölands Konstnatt/Skördefesten 26/9-28/9 2014 Galleri Garvaregården - Långasjö 2/8-31/8 2014 Ellen Key - Bryta mönster/Skönhet för alla 23/8-20/9 2014 Hemslöjden i Östergötland

Kategorier

Gör sällskap med 19 andra följare

Follow Magdalena Perers on WordPress.com
Annonser
%d bloggare gillar detta: