Den vandrande hjälten – Jordbävning i Tokyo

Marken skakar fortfarande och mellan Yokohama och Suginamiku promenerar en liten 74-årig man hemåt i natten.

Nu valde jag att åka in till Tokyo istället för att gå på utställning i Yokohama med min värd Jiro san och sitter därför inne i värmen med datorn på samma futon som jag gjorde tidigare idag när marken gungade rejält under våra fötter.

Ensam i mitt rum och alldeles för obildad vad det gäller jordbävningar stod jag och velade mellan dörrkarmen och köksbordet medan skakningarna tilltog, hustemplets dörrar öppnades och farmor, ljusstakar och rökelse trillade ut på golvet.

Ett djupt andetag, något som kan liknas vid en bön,
och fortsatta skakningar.

Ändå trodde jag att det rörde sig om en helt vanlig jordbävning för Japanerna och satte mig när läget verkade stabilt på min cykel och for in till Shibuya.

Inne i Tokyo var människor lugna men ovanligt många till antalet. Sakta men säkert gick det upp för mig att skalvet varit kraftigt, att människor var tvungna att evakueras från byggnader och ta sig hem till fots eftersom alla tunnelbanor och tåg stod stilla.

Efter upprepade försök att få tag på min syster som är på besök i Tokyo gav jag till slut upp och anslöt den ström av människor som gick längs trottoarer, vägar och motorvägar för att ta mig hem igen.

Hemma framför TV-nyheterna möttes jag av den förödelse som råder några tiotals mil härifrån och förstod helt plötsligt alla oroliga kommentarer från svenska vänner och inte minst från min värds svenska son Jonas som var orolig för sin pappa Jiro.

Med tanke på de bilder som visats både på japansk och svensk television fanns det all anledning att vara orolig, men för den som cyklat genom ett lugnt och sansat Tokyo nästan helt utan yttre synliga skador var Jiro san, mannen som samma morgon frågat om jag ville gå runt hela Yamanote-line (42km) med honom följande dag, den sista människan på den här sidan jordklotet jag skulle oroa mig för.

Framåt 00.30 öppnades så ytterdörren och in kliver den snart 75 årige lille mannen efter nästan 5 avverkade mil. På drygt 9 timmar.

Klockan är nu 03.00 och hela familjen, inklusive härbärgerade vänner är samlad framför TVn. Vi har jordbävningsvaka, 6 japaner och jag i pyamas med varsitt glas vin för att fira att alla är hemma oskadda men kanske framförallt för att stilla nerverna inför den kommande natten på ett japanskt gungfly.




Jiro san, en av alla vandrande hjältar i jordbävningens Tokyo samt hans vakande mamma som trillade ut ur husaltaret av skalven.

2 kommentarer

  1. Albin skriver:

    Hej!

    Trillade in på din blogg när jag googlat allmänt om Japan och att resa i detta lockande land. Jag siktar på att resa till japan i 6-8 veckor nu i sommar. Jag har jättesvårt att hitta vettig information någonstans så jag tänka skjuta lite vilt och hoppas att du kanske kan hjälpa mig?

    1. Hur är situationen i Japan ang härdsmältan?

    2. Jag vill cykla minst 30 av mina dagar i Japan. Jag är där Juni-Juli. Norrut eller söderut från Tokyo?

    3. Hur är det att campa i Japan? Regler? Kriminalitet? Jag har gjort så många gånger förr och är väl mer orolig för just våld än regler när jag ”bum-campar”

    TACK!

    Albineliasson@hotmail.com

    1. Magdalena Perers skriver:

      Hej!

      Kul att du ska till (är i ?) Japan!

      Jag är hemma i Sverige igen och har inte mer koll än du på kärnkraften, och vem har egentligen det…
      Av den anledningen skulle jag nog välja att cykla söder eller väster om Tokyo.

      Vi tältade i 10 dagar på ön Shikoku. Min bästa semester i Japan! Lätt att hitta vatten, toaletter och duschar på ”road stations” , rastplatser längs vägarna. Annars sov vi på stränder (lyckligt ovetande om att en tsunami kan braka in…), på utkiksplatser, längs små vägar uppe i bergen med lysmaskar blinkande som enda belysning. Allt mycket lugnt och fridfullt. Vad reglerna säger kan jag inte i detalj.
      De kvällar vi inte hittade något ställe att sätta upp vårt tält fick vi slå upp det på folks tomter etc. Bra att kunna japanska då men frågar man snällt kan det mesta funka.

      Juni-juli är en mycket fuktig och varm period. Var beredd på att svettas.

      Lycka till!
      Gambattene!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s