Jag undrar hur en jordbävning skulle kännas här uppe på 52 våningen, sa jag till min syster igår medan ljusen från Tokyos alla hustak stillsamt blinkade genom panoramafönstren på Park Hyatt Hotel i Shinjuku.

Ett dygn senare sitter jag på min futon och vet hur den värsta jordbävningen det här århundradet kändes. Eller snarare känns. Med jämna mellanrum kommer efterskalv som börjar precis på samma vis som det stora skalvet, men som tack och lov avtar istället för att eskalera.

Jag har tänkt tanken att sova under köksbordet, alla lösa föremål från väggarna är nerplockade och nu hoppas jag att jag kommer att vakna utvilad efter en lugn natt imorgon.

Tack för alla omtankar på Facebook,

en lite lätt skakad Magdalena