Snöflingorna yr runt palmerna utanför fönstret och inomhus har temperaturen krupit ner till 6 grader. Vår nya, begagnade superfläkt värmer dock upp ett rum på 3 minuter, lika lång tid som det tar värmen att försvinna ut genom en-glasrutorna om vi stänger av den.

Det är i den stigande lufttemperaturen, men med minnet av morgonkylan i kroppen jag författar dagens blogginlägg:

Kroppen förstår

Vi kan tycka att det är lustigt med japanernas renlighet och badande varje dag. Men kroppen förstår.

I det 6-gradiga inomhusklimatet blir det heta badet strax före sänggående ett sätt att njuta av kylan, likt isbastun på onsen, som något fräscht och exklusivt medan eftersvettningarna bryter fram. En varm kropp slappnar av och somnar snabbt på sin futon. Även om den är utrullad i ett kylskåp.

Vi kan tycka att toalettringsskyddet, ”rattmuffen” i frotté är bland det mest ohygieniska man kan tänka sig, men när luften är så kall att man helst vill kissa med byxorna på är det en liten lättnad varje gång kroppsvikten landar på ringen och huden möter frotté istället för plast nära fryspunkten.

På samma fördomsfulla vis har jag dragit på munnen åt det enorma utbudet av mycket små, av allt från Hello Kitty till Burbery designade frottéhanddukar på varuhusen. Men kroppen har lärt mig att i den 35-gradiga sommarfukten rinner svetten från kroppens alla porer och det är nödvändigt att ha en liten, eller gärna stor handduk om halsen för att torka de droppar som rinner från pannan ner i ögonen, från ryggen ner mellan (ursäkta mig) skinkorna, eller för att diskret svepa in en hand under t-shirten och dämma upp det floddelta som brett ut sig över magen helt utan kroppsansträngning.

Jag har lärt mig, att hur märkliga japanernas vardagsföreteelser än verkar, så kommer jag förr eller senare förstå att deras agerande, efter förutsättningarna, är det mest naturliga i världen.