Som ett snusande småbarn låg jag hela söndagen i baksätet medan mina vänner Kaya och Nozomi försökte tyda Nabins (navi = GPS) instruktioner som snarare verkade leda oss längre från än närmre vårt slutmål.

Såsig i bollan, som min man hade uttryckt det, stapplade jag ut ur bilen och sträckte mina storstadsarmar mot himlen. Visserligen skymning men vederkvickande likväl. Havet.