Slurp. Eller kanske Smock.

Så var skon borta. Fastsugen långt ner i gyttjan.

Med en väl tilltagen sushi-öl-sake-lunch i magen och dessförinnan ceremoni på taknocken för att fira den avslutade husstommen kändes det helt i sin ordning att samtliga anställda nu vek sig dubbla av skratt åt vår chef som hoppade omkring i strumplästen på åkern.

Den annars mycket blyga mannen hade, styrkt av Gudarnas dryck, tagit ett machosprång över det lilla diket och landat i mjuk omslutande gyttja som svalde hans sko med samma obeveklighet som en industridammsugare.

Fortfarande bubbliga av skratt vinkades vi adjö av vår värd universitetsproffesorn som yr och lycklig efter dagens vätskeintag låg på altanen och gjorde v-tecken mot himlen.

Till ljudet av chefens kippande skor och det fnittriga småpratandet från kontorets yngsta, som hade blivit serverad alldeles för mycket risbrännvin, promenerade vi sedan tillbaka genom skogen i den ljumma sommarkvällen mot tåget och storstaden.

En dag på jobbet. I Japan.