Vaktmästaren och självaste chefen för målarfirman kom hit senare under kvällen på hemkomstdagen och konstaterade att:

”det fanns en möjlighet att hantverkarna inte fullständigt hade lyckats att lägga tillbaka allt på sin exakt rätta position”.

Mina ögon svepte snabbt över den hoptryckta ön av möbler, papper och köksredskap i mitten av rummet och med en kraftansträngning undvek jag att explodera i ett gapskratt, allt medan Linus förklarade allvaret i att gå in i någons lägenhet och utföra större arbeten utan att informera om det först.

Efter en rad olika ursäkter om hur mycket det hade varit att göra med renoveringen och varför de inte hade ringt kom det fram att de hade velat avsluta arbetet. De trodde inte att det skulle märkas att de hade målat om vår lägenhet om de ställde tillbaka allting precis som det var när de kom.

Dagen efter, på Linus födelsedag, mötte vi vaktmästaren på väg in till stan. Full av ånger bad hon om tillstånd att få lämna någonting innanför vår dörr eftersom vi inte skulle vara hemma förrän till kvällen.

Den här, för att vara japansk, ovanligt goda jordgubbstårtan stod i hallen när vi kom hem.

Otanjobi omedeto Lenus!
Grattis på födelsedagen Lenus!