Jag hade fel.

Det var inte valdag och värvning av väljare i sista minuten som jag hörde under min promenad förra söndagen. Det var början på en konstant korseld och kamp om luftrummet mellan de runtkörande högtalarbilarna.

För en vecka sedan var det bara en bil. För några dagar sedan när jag kom ut hörde jag minst tre bilar som befann sig inom en radie av 300 meter. Ljudet blandades till en enda sörja och det jag lyckades urskilja var inte mer än olika artighetsfraser mellan långa haranger av vallöften.

Vid rödljusen sänker de volymen av hänsyn till fotgängare och cyklister och det var vid just ett sådant som jag hann ikapp en av bilarna.

Man hade kunnat tro att det var ett förinspelat band på repeat som en förare åkte omkring med. Sida vid sida med bilen visade det sig att hela fem personer i gula varningsvästar trängdes på sätena. Ljudet som nu kom från högtalarna var passagerarnas småpratande och skrattande och jag förstod att det vi tvingas lyssna till hela dagarna är exklusiva livesändningar. En person håller i mikrofonen och skriker med gäll röst ut budskapet, under en hel dag. Inte undra på att de behöver avbytare.

Efter nästan en veckas runtkörande verkar de helt ha skippat sina vallöften och ägnar sig nu bara åt artighetsfraser:

Arigato gozaimas, arigatoooooo gozaimas! ARIGATO GOZAIMAS! AAARIIGATOOO GOZAAAAAIMAS! arigato gozaimas.

och därefter politikerns namn: Yamada, Yamada, Yamada, Yamadaaaaaaaaa!

Varje gång i olika tonlägen och i varierande styrka, men aldrig svagare än att man lätt uppfattar vad de säger trots att alla fönster är stängda.
Emellanåt kommer ett litet vallöfte innan nästa loop med ARIGATOOOOO GOZAIMAS sätter igång.

Effektiv marknadsföring att ta efter för svenska politiker?

.

Det som står på bilen är politikerns namn.