Det skulle bli en vacker morgon så vi gjorde ett försök.

Efter en timmes körning från Tokyo närmade vi oss Fuji och det stod klart att det låg dolt i molnen. På alla sidor om berget var det klart utom just över toppen. Jacob, vår värd och chafför för dagen försökte övertyga oss om att det skulle komma fram och gjorde små utflykter i närområdet i väntan på att molnen skulle försvinna.

Det gjorde de inte.

Efter två timmars väntande på det heliga berget gav vi upp. Sista anhalten innan vi lämnade dalen var en parkering som normalt sett har en magnifik utsikt över Fuji-san, men som nu erbjöd ett ännu gråare och molnigare landskap än när vi kom på morgonen.

Med minnen från familjens utflykter molniga sommardagar tog jag fram mitt mest kraftfulla vapen i liknande situationer:

Förmågan att trolla bort moln.

Under total koncentration och med målbilden av ett molnfritt Fuji spände jag ögonen i det stora täcke som hade lagt sig framför berget.

Och se! Efter en mycket kort stund kom det faktiskt fram. Lite lagom mycket så att vi i alla fall förstod att det faktiskt ligger där, egentligen.

.