Visst kan vi fråga oss hur vi hamnade här egentligen. I Tokushima, på Shikoku: ”Where old Japan meets new Japan” som de skriver på stadens hemsida.

Nog hade Tokyo, Kyoto eller vilken annan lite större stad som helst i Japan varit inspirerande och antagligen smått chockartat, men ibland undrar jag om det inte är just frustrationen och tristessen som släpper fram den kravlösa kreativiteten…

Häromdagen när känslan av att inte ha sett något vackert i Japan överhuvudtaget vällde över mig gjorde vi en liten utflykt en timme in i landet till en fabrik och ett museum för handgjort papper. http://www.awagami.or.jp/en/

En lisa för själen. Fina japanska mönster på böcker, kalendrar, solfjädrar och papper. Tyvärr blev jag så till mig i butiken att jag glömde att fotografera!

Det var tisdag eftermiddag och inga andra besökare i fabriken än jag och Linus. Mot en inte allt för stor summa fick man komma ner på fabriksgolvet och prova på att göra papper själv. Antingen tre små vykort eller ett stort A3-ark. Vi slog på stort och gjorde både och. Resultatet ser ni här nedanför.

Med instruktioner uteslutande på japanska fick vi hjälp av en kvinna från familjeföretaget. Vi kommunicerade utan problem på svenska och japanska. Det vill säga Vi på svenska och hon på japanska. Det fascinerar mig att trots att man inte talar språket, är det mycket lättare att förstå någon på deras modersmål när de bara pratar på, än när de antingen blir nervösa och pratar konstig nybörjarjapanska, eller försöker prata knagglig engelska. Vi visar så mycket mer med kroppen än vad vi tror, och särskilt i en situation som den här när det handlar något man ska utföra praktiskt.

Det var härligt att få stå på betonggolvet med händerna nerkörda i pappersmassan och insupa den kreativa fabrikskänslan: ljudet av plaskande vatten, den lite unkna lukten och det planlösa duttandet med torra pappersfibrer i olika färger.

Lika härlig var promenaden genom byn från tåget. Det var tyst, och bergen kom mycket närmre än vad de gör hos oss i Kitajima. Så hade vi gärna bott. Också.

.

.

.

.

.

.

.

.

.