Äntligen!

Efter snart en månad i Japan har jag fått uppleva Karaoke med livs levande japaner. En hemmakväll i ensamhet framför datorn byttes med 20 minuters varsel ut mot personalfest på tjusig kinesisk restaurang med efterföljande Karaoke. Jag är i chocktillstånd.

På restaurangen blev vi placerade vid två olika bord. Linus bord skrattade hysteriskt två timmar i sträck åt vad man skulle kunna kalla basal universell humor som inte behöver uttryckas i ord. Barnsligt och smittande. Mitt bord försökte ställa artiga frågor som var omöjliga att uppfatta på grund av skrattsalvorna. En kvinna från bordet bredvid gjorde sitt bästa för att hälla i mig ett helt dricksglas med Sake. Chefen som stod för kalaset somnade, vaknade till lite, och somnade igen.

Efter middagen gick vi till Tokushimas största Karaokeställe. Ett 4-5-våningshus med privata sångrum på varje plan. Mer mat och sprit till den som ville. Chefen som hade gått först och dansat hela vägen mellan restaurangen och karaoken somnade igen.

Jag som egentligen aldrig har sjungit karaoke i Sverige på grund av prestationsångest förstod varför det är så stort i Japan. Det är helt enkelt bara roligt och spelar inte så stor roll hur det låter, bara man ger sig hän. Och det gör de. Det gjorde vi också.

Klockan 23.30 var det slut och alla åkte hem. Jag och Linus fortsatte till en liten jazzklubb och lärde känna (som mina föräldrar skulle ha sagt) ett förtjusande, ungt japanskt par. Vi kommunicerade på japanska och blev ”friends”. Samtalet låg på den nivå det kan göra efter en månads studier men vi gillade varandra och de följde med oss och dansade. Den unga kvinnan såg lite lätt skrämd och vilsen ut  på dansgolvet vilket triggade jympaledaren i mig. Hela stället dansade i följa John-stil och vi avslutade med ”Awa Odori” till Michael Jacksons Thriller. Sugoi ne…

(Awa Odori är en traditionell dans från Tokushima som dansas under en festival 4 dagar i augusti, kolla youtube http://www.youtube.com/watch?v=_C-dZfretkQ&feature=related håll ut till slutet av klippet. Det är värt det.)