Jag är en fara för mänskligheten.
Varje gång jag fäller ner spaken för att slå på blinkers börjar vindrutetorkarna gnissla frenetiskt över den torra rutan.
Bilarna rusar emot mig när jag styr cykeln ut i trafiken och bussen går från fel sida av gatan.
I mataffären simmar jag envist mot strömmen, trängs med sammanbitna kunder förvånad över att alla osmidigt och nästan med vilje låter varukorgen dunsa in i min arm när de möter mig.
Vi är hemma igen och i Sverige råder högertrafik.
Utanför fönstret blommar Japansk körsbär.



1 kommentar
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
maj 4, 2011 den 10:06 f m
Magdalena
Hahaha, välkommen hem…ja det kan bli lite knepigt men jag tror nog att du vänjer dig med tiden…
ha det bäst!